torsdag 14 januari 2010

NEEEJ!

-Nu får jag aldrig krama honom eller se honom en sista gång!
Tårarna rann tätt nedför kinderna och jag vaggade henne i min famn.
Fanns inte så mycket annat att göra.
Att jag sen försökte förklara hur det gått till kändes bara tamt och dumt.
Det finns inga ord som lindrar smärtan av sorg, tomhet som gör ont...
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Populära inlägg

  • En dryg vecka till semestern.
    Det ska bli så skönt. Har varit en lång väntan. Fast å andra sidan så har vi haft en väldigt tur med schemat i sommar:). Tio dagar vid midso...
  • NEEEJ!
    -Nu får jag aldrig krama honom eller se honom en sista gång! Tårarna rann tätt nedför kinderna och jag vaggade henne i min famn. Fanns inte ...
  • Äntligen hemkommen!
    Foto: Owe Lundgren. Äntligen hemma i soffan igen! På alla fyra igen. Pappa Simen undrar varför han luktar så konstigt. Förmodligen luktar ha...
  • En liten grej bara.
    När ni och om ni lägger in en kommentar och inte har ett Google eller bloggerkonto går det ändå bra att Klicka där det står Namn/URL så kan...
  • Hej igen...
    ...igår tittade jag inte ens på datorn. När jag kom hem från jobbet ville Moa titta på en film med mig. Okej, men bara en stund sade jag. Oc...
  • Truten.
    Foto: Linda Friman.
  • Här é jag:)
    Kräftfiske, fest o goa kompisar! Nu ska vi knata i säng. Om några få timmar ska vi vittja sista gången. Har fått ca 70 st hittills. Tjo tjim...
  • Till mina nära!
    Tack för att ni finns!
  • En hutt!
    Spelar väl ingen roll? Chisan en söndagseftermiddag va precis vad jag behövde! Kroppen retas men huvudet blev piggare "trot ellet ej...
  • Angående...
    ...Morden i Midsomer, nu kan det väl inte finnas så många kvar i den byn att ta livet av? ( TV-serien)