-Nu får jag aldrig krama honom eller se honom en sista gång!
Tårarna rann tätt nedför kinderna och jag vaggade henne i min famn.
Fanns inte så mycket annat att göra.
Att jag sen försökte förklara hur det gått till kändes bara tamt och dumt.
Det finns inga ord som lindrar smärtan av sorg, tomhet som gör ont...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Så här många besök är jag inte van vid... typ 10 om dagen annars. Kan någon svara?
-
VAD är det här för något? Kallas för Mallrikar och är i lera visst. Kolla här: http://www.ufo.se/blogg/index.php?entry=entry080604-232022 Ja...
-
Så lättlurad man kan vara! Men inte mera lättlurad än att jag kan kolla upp saker jag med. Igår var jag på en s.k seans. Det var väldigt kän...
-
Foto: LF ...men håller man så? Nettos reklambladsbild ser avig ut tycker jag...ser ju ut som hon satt en gitarr till munnen med den fattnin...
-
...Zone realitys program Unexplained reality är verkligen ett av de mest vilseledande och fördummande program jag någonsin sett men samtidig...
-
...trodde jag i alla fall att det här var när jag såg den. Nu efter att ha tittat i min bok vet jag inte längre. Någon annan som vet?
-
...har den här dagen gått. Efter skolan skulle vi åka å handla kläder till Moa. Hon ska på sitt livs första disco imorgon kväll! Huhuhu, jag...
-
Nu är de här igen... Fyra till antalet. Totalt 38 timmar! Hujedamej!
-
...först med Moa bredvid, cyklandes. När jag vände fick jag en hoppande, skuttande, trallande, trixande Emil med mig också. Det är en så ene...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar