Igårkväll var det dags igen! Läs inte om du är känslig!

Strax innan Skirö vägskäl kom jag fram till två varningsparkerade bilar och jag såg ett rådjur ligga där.
Jag klev ur och ropade mot dom.
Den ena bilen åkte och killen som kört på det kom fram och vi lyfte in den lille till kanten.
Han var så lätt så lätt och väldigt mager!
Killen lade den uppför snövallen som en sopsäck men jag sa att- lägg honom lite bättre!
Han lever ju än!
Han såg på mig som om han skämdes och rättade till honom.
Varför ska jag rya med folk så där?
Han var ju lite chockad också stackarn.
Men rådjuret hade det mer fruktansvärt!
Ansiktet var i det närmsta krossat.
Rött överallt och ena frambenet rakt av.
Han hade ringt efter hjälp. De var på väg.
Då stannar en timmerbilsförare.
Han tog fram ett rör inte grövre än ett sopborsteskaft.
- Missa inte nu, sa jag.
Men det kan inte ha varit mer än aluminium i det röret och hur många ggr han behövde slå vet jag inte.
Dessutom slog han där hornen satt och till slut blev jag förbannad!
Röt i!
Rätta mig om jag har fel men är inte den delen på huvudet gjort för att ta emot en del hårda tag?
Fan vad jag led!
Efter många om och men fick de fram en liten morkniv som han började karva med, men att DÅ åkte jag och jag tjöt som en gris!
Var faktiskt nere halva nattskiftet. Varje gång jag såg en sopborste såg jag framför mig det sprattlande, kvidande djuret.
Nu får det tjyven räcka!
Jag vill inte se mer!
(Tyvärr får jag det för hela min motorhuv är täckt med slamsor sen "massakern".)