Glömde ställa klockan...

...vaknade nio minuter ö åtta när jag hörde A,s bil utanför.
Tänkte, vilken tur att jag hörde hans bil eftersom klockan inte är ställd.
Trodde han skulle åka till jobbet nu.
Det var bara det att jag tyckte det var för ljust ute?
Kollar mobilen och flyger upp!
Skolan har börjat!
Jag möter honom i köket och sa:
- Vi har försovit oss.

- Kan man nog lugnt säga skrattar han å jag är bara hemma för att hämta en grejj.

Det var ju tur det annars kanske vi sovit än?
Men att jag inte hört honom på morgonen?
Jag brukar ju alltid vakna när han skramlar i köket.
Alltid!
Nu har jag missat det två gånger den här veckan.
Helt otroligt!?
Har han äntligen lärt sig att tassa eller är det jag som sover som in i hundans hårt?
Hm?

Nåja, barnen hann både äta frukost och kivas och Emil var väl lite bekymrad över att han skulle missa en del på slöjden, men så är det.
Ett par minuter över halv nio skuttade de ur bilen och vinkade till sin grämande morsa som gjorde allt för att peppa dom på vägen till skolan. För att de inte skulle känna sig dumma när de kliver in i klassrummet och alla blickar vänds mot dom.
(Kommer ju själv ihåg hur det var även om jag inte minns att vi försov oss nångång.
Men sen blev jag väl ibland när jag drog benen efter mig när jag skulle gå dit. Och hörde på håll att det ringde in.)

- Skyll på eran slarviga morsa som inte ställer klockan på väckning!

- JAA VI SKA, sa de i kör och suckade lite åt mig.
Hej då:).