fredag 11 september 2009
Förväl Hjalle.
Det var precis så tungt och gripande som jag trodde att gå på hans begravnig igår.
Särskilt som 80 procent var ungdomar där och tog ett sista förväl av sin kära kamrat!
För älskad var han denne goa människa.
Som det sades i talet...han hade en förundelig sida att kunna anpassa sig efter vem han talade med.
Så känslig och uppmärksam.
Precis som mor sin.
Mer än andra.
På riktigt.
Jag tror många kände hans närvaro och kunde se och höra honom i henne då hon talade om honom.
Till honom.
De var SÅ tajta.
Och han stöttade varje ord hon sa.
Där och då!
Höll henne om axlarna.
Höll henne uppe.
När sista låten spelades reste hon sig och sa: -Kom nu Hjalle så går vi.
Och så gick hon ut ur kapellet. Hon hade tagit förväl av sin yngste son och tog med hans närvaro ut i solskenet.......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
...Vetlanda vårdcentral då Emils magsmärtor inte gav med sig. Han hade väääldigt ont och grät och grimaserade så ansiktet blev som ett russi...
-
Första fågelungen idag! Den gula honan fick den första lilla rosa "pipsaken". Välkommen till världen och måtte allt gå bra! Kä...
-
Återkommer...
-
...här, går mest o väntar på de sista nattskiften ska börja, dvs ikväll. Tjejen från Smålands fönster var här i dag så nu väntar vi på mejl ...
-
...När jag tog kameran igår var det för att smyga på älg. Jag gick vägen bortåt skjutbanan i Ädelfors och vek sen av in i skogen. Fortfarand...
-
Det var i lördags? Hm!? Hur som helst...det här är det värsta jag vet. Ha en bil utan motor/kupévärmare! Skrapa, frysa...JAG VILL HA VÄRME! ...
-
Benny, Svartvit 17 år i år. Jörgen, Gråsvart 6 år i aug. Harry, Röd 6 år i mars tror jag det var. Mina gull!
-
Barnen har spelat matcher idag. Moa var i Figeholm. Jag var med Emil till Jönköping. Första matchen drog de in 9- 1 mot Vaggeryd. De var öve...
5 kommentarer:
Så fint o så sorgligt ......
Hur kan man klara av att mista ett barn ?????
Kram på dig !
Jag vet inte hur man klarar det.
Det är så fel!
Men hon känner hans närvaro.
Jag skrev lite konstigt på slutet känner jag.
Hon tog förväl av hans kropp där i kapellet och tog med hans själ därifrån. Ut i strålande sol...
Jag förstod precis vad du menade ..... jag tror aldrig man går ensam efter att ha förlorat en så nära alldeles för tidigt.
Men det måste kännas förtvivlat =( Hoppas man slipper vara med om nå't sån't !!
Kram !
Lärde känna Hjalmar under en sommar för tio år sedan. Vi tappade sedan kontakten och jag fick nu igår se att han gick bort i leukemi 2009. Har svårt att tackla att denne underbare kille är borta. Ångrar bara så djupt att jag inte försökte få kontakt med honom igen.
Kommer alltid älska dig Hjalle.
Anders: Så ledsamt å höra att du fick veta det såhär på en "sketen" blogg:(... Han var verkligen en fantastisk kille och min sista bild av honom är när jag precis kom från Eksjö lasarett och hade hälsat på hans mor där. Jag kom vid Maxi i Vetlanda och han kom med deras två hundar och gick över övergånsstället där och vinkade o log så glatt som bara han gjorde....och inte en enda gång sedan dess har jag passerat där utan att se honom framför mig den där dagen, bara ett litet kort tag innan han själv fick veta att han var sjuk... Kram.
Skicka en kommentar