Tabletterna har nog börjat...

...göra sitt, äntligen, tack och lov!
Mindre värk.
Sticker än i fingrar, underarmar och ibland lår och fötter.
Men lägger sig svullnaden utmed ryggraden bara så släpper nog det med:).
Så är det då 11 september igen.
Det datumet som INGEN glömmer!
Om man inte heter Linda förstås...
Pratade med morsan på förmiddagen, om det hon skrivit på sin blogg om Betty.
Jag blev lika lång som "Halvan" i ansiktet när jag läste det.
( Finns faktiskt en å annan som säger att jag liknar honom, KAN likna honom om jag grimaserar så.)
SÅ ledsamt!
Och jag tror också att Simen skulle gråta om han visste.
Tydligen var han jättekär i den tiken.
Jag pratar om greyhounds alltså...
Jo just det, under det samtalet kom 11 septemeber upp. Jag hade ju inte så noga koll vad det var för datum just på morgonkvisten så...
Vi glömmer det aldrig, får inte glömma!
Hur skulle man kunna det?
Hur STOR blev skört och lamslaget?
Förresten hela världen stod med vidöppna munnar och såg på när STOR blev attackerat, skymfat.
Så många oskyldiga.
Det händer ju varje dag?!
Överallt.
Världen gråter varje dag.
Men 11 september kommer för alltid att kommas ihåg.
Alla minns vad de gjorde när nyheterna kablades ut.
Alla satt som fastlimmade vid tv eller radioapparaterna.
Bilderna som visade och beskrevs såg ju inte ett dugg verkliga ut först?
Varför kom inte planen ut på andra sidan för?
Det tog en stund innan det gick in att något så fruktansvärt hände framför ögonen på en!
Ändå händer det varje dag i världen.
Men inte så och inte DÄR!?
Oskyldiga människor.
Offer för de som "bestämmer"...som vill ont!
När de inte får som de vill?
Eller hämd!?
Förenklat.
Hua!
Jag brukar tänka när jag grälat med någon...om inte två människor kan hålla sams hur ska då en hel värld kunna?
Det är inget försvar.
Det är fakta, ett sorgligt fakta....................