Återigen förekom hon mig...

...igår, idag, med en bild, av en skata!
Här är min.
Denna morgon eller ska jag skriva förmiddag? har jag varit otroligt låg.
Skönt att gå till jobbet i morgon igen!
Det är inte bra att "gå hemma"!
För mycket tankar.
För bekvämt!
Inte förrän nu för en stund sedan tog jag tag i livet här hemma.
Dessförinnan gick jag runt här som en osalig ande och tänkte: Är det inte mer än så här?
Livet...
En ständig väntan på att något ska hända?
Vaddå?
Är det fyrtioårsskrisen som slår till?
Vad vill jag ska ske?
Jag har allt en kvinna kan be om.
Fel, vad JAG vill ha.
Behöver.
Två goa barn, en A, mina katter, en "odödlig" salamander, ett jobb, en kär mor och far med lika kära respektive, syskon, vi klarar oss ekonomiskt även om just denna månaden förmodligen blir lite kärv av olika anledningar, underbara vänner och grannar, har inte mycket jag ångrar i bagagen, har empati och medkänsla för det mesta utom elaka, beräknande människor...
Visst är det stilltje perioder i livet det vet jag ju.
Allt har sin tid och då jag redan har upplevt så mycket, vad kan jag mer begära?
Vad är det jag inte redan vet?
Egentligen?
Om nu min nyfikenhet på livet stannat av JUST NU så behöver det väl inte innebära att det är händelselöst och tråkigt för det?
Jag blev så förbnd på mig själv förut att jag utbrast: Du är otacksam och blind och dum!
-Ditt liv är nu och se för f..n till att köra igång diskmaskinen och kör golven rena från gräs och sand som katterna släpat in under natten och gör pannkakssmet innan barnen kommer från skolan!
SÅ!
Min dag ska bli bra!