Så fridfullt...

...med bara svalornas och lärkornas sång som sällskap.
Och där kom visst sädesärlan in i serenaden också.:)
Barnen sover sin sköna sommarlovssovmorgon!
Jag vaknade strax innan sju.
A satt å läste morgontidningen o käkade frukost. När han stack till jobbet klev jag upp, sugen på lite kaffe.
Hm, det gick ju inte att dricka det sura kaffet!
Var ju från igår.
Vilken besvikelse?!
Men "smooooothisen" gjord på bananojordgubb fick mig i någolunda rätt känsla i alla fall.
Nu har jag kollat runt i Aftonbladet, Expressen o mina följebloggar.
Vet att jag borde kommentera o visa mitt intresse men jag har så svårt för det bara.
Här minsann flyter det på med tangenterna men skriva hos andra blir det sirap i fingrarna.
Tycker oftast att mina kommentarer blir konstiga...
Igår var jag rätt hurtig i mitt inlägg va?
Kan tala om att käringa ramlade ihop i en hög efter det! Efter frukosten med barnen.
Kroppen tog tvärslut!
Låg till mellan två o tre på eftermiddagen!
Men som tur é så é ju barnen så stora nu så det funkade rätt bra. Det var väl Emil som rände hos A lite för mycket bara (han stängde öronen när jag påpekade att han kan faktiskt inte ränna där, pappa jobbar!). Sen tog A med dom till stan å käkade. Jag låg ju där i dvalan...blydvalan. Tror inte något annat än en eldsvåda hade fått ur mig därifrån. Jo, att barnen gjort sig illa.
Skönt att A förstår o inte blir sur och grinig!
Har väl lite bly kvar i ådrorna men det är ju semester så det "kvittar la"?
Ha en bra dag. Nu ska jag ner å väcka Moaskruttan för jag pratade nyss med grannflickan som ringde.
Äntligen har tjejerna från Tyskland kommit igen!
Moa kommer att bli överlycklig! Hej so long!