Så var det en ny dag...

...och efter en del om och men så kom då barnen iväg till skolan.
Moa "glömde" sin gympapåse fast jag påminde henne vid ytterdörrn.
- Elin (gymnastikläraren) har extrakläder, svarade hon i bilen när jag frågade om den var med.
- Nähä du, fröken kröken, svarade jag.
Sätt inte sånt i system!
Och så vände bilen utanför PTR o hem igen.
Där satt Jörgen vid vägen och väntade eller filosoferade på sitt egna lilla kattvis.
-Tuta, skrattade Emil.
Jag ska inte säga att jag inte var frestad. Men jag skulle "få igen" för den tanken, även om jag övergav den fort nog.
När ungarna var avlämnade med allt de skulle ha med sig och jag var på väg hem igen kände jag den där ljuva känslan igen. Fint väder, jag mår bra och är hyfsad glad för den här tiden på dagen...Jörgen satt fortfarande och väntade på samma fläck.
När jag kliver ur bilen springer han hurtigt framför och in i en buske vid huset.
Och fast jag ser att han gömmer sig där, blir jag SÅ jäklars rädd när han som ett jehu hoppar fram ur busken, på tvären hahahaha, vid mina fötter. Men jag fick utlopp för mina känslor och skrattade hela vägen in EFTER att först förmodligen väckt människor runt om som kanske sov fortfarande...för när jag blir rädd, skriker jag;)
God morgon!