Om fredagskvällen...

...var tyst, så tyst, så är lördagsmorgonen desto ystrare:)
Det är idel glada rop och skratt.
Barnen har fått sova tills dom vaknade själva och det märks.
Glada och spralliga.
Idag läste jag i lokaltidningen att våren är här.
Sju dygn i sträck med en dygnsmedeltemperatur på mellan 0- 10 grader ska visst tala om att den är här.
Enligt meteorologernas metoder och mätningar.
Normalt vid den här tidpunkten ska våren vara allra längst i söder och mot Norska kustbandet och på andra sidan, Öland.
Nu ligger gränsen visst uppåt Stockholm till.
Hm?
För mig är våren här när min känsla säger det.
När den där morgonen kommer då jag sticker ut näsan genom dörren och våren slår emot mig.
Jag har anat den ett par gånger det har jag, men den där riktigt riktiga känslan av:
- YES, nu är den här, när luften har den där speciella värmen och smekande, läkande glada och som går rakt in, har inte uppenbarat sig som sagt.
Så enkelt kan det vara...


Igår läste jag också i samma tidning att Bottnarna i Stockholms skärgård och mellanskärgård har friskare bottnar!
9 av 12 undersökta bottnar som undersöktes på 1990- talet har syret tillbaka.
Vad lycklig jag blir av att läsa sådant!