Ketchupeffekten!

Eller tid för eftertanke!?

Det frestar på ibland hörrni!
Får väl skylla på åldern...någon pågående process, hormonförändringar...
På Moaskruttan alltså!
Jag är STABIL som ett lokomotiv i Saharas öken.
Orubblig och...gick ni på det?
Oj, oj, oj, vilka oväder det varit här hemma idag!
Vi gjorde ett tappert försök att spela spel och inte lyssna på hennes vrål och orimliga ord.
Stängde dörren mellan oss. Hon var så rasande att inget gick fram ändå.
Men när hon varit konstant arg på oss andra i över en timme och skrikit så öronen slagit lock fick jag nog, gick ut i köket där hon satt och dängde ketchupflaskan i bordet!
Och vet ni? Hon blidde tystare.

Hur tycker ni det här låter?
Ska vi behålla det rödprickiga på de korngula väggarna, vita skåpsluckorna, i taket och på möblerna?
Det ser enhetligast ut om vi behåller det överallt.
Närå...

Jag har gnott, gnott, och gnott!
Och det hjälpte.
Jag fick annat att tänka på än en ettrig liten argbigga!
Jisses, vad lik hon är någon jag känner...hrm, kände.