Gnghöböh...

En del konstiga ljud hörs...
Va kan de va?
Små stön och frustande...
Katterna är det inte...
Inte barnen, de sover stilla...
Nä, de e bara jag som låter lite konstigt.
Jag är helt slut!
Skulle nog låtit bli den där promenaden ikväll hörrni;)
Andreas följde med och när vi gick i backarna ( förvånandsvärt va backar de e´i Holsby) fick vi stanna. Så nära att vaderna krampade!
Det är verkligen illa det här...
Och jag ska bara inte ge mig den här gången!
Nu ska det byggas kondition!
Och jag ska heller inte förta mig. Men jag följer bara min vilja!
Jag ville gå denna rundan ikväll så det va bara för A att följa med!
Jodå.
Han satt i godan ro i grannens kök, fast jag trodde han va i garaget!
Men jag snoka reda på honom o sa att nu när vi var ensamma hemma skulle vi minsann "ta en snabbis"! Barnen var ju på UV.
Han skrattade rätt gott när han förstod va de va för snabbis jag menade;)
Det blev en snabb tur på byn i ca 30 minuter. Det räckte för kroppen mindes allt för väl alla säckar den drog på, på förmiddagen...natti.