Att inte få krama och se vissa människor på flera år.
Att inte kunna vara tillräcklig.
Att inte veta allt man vill.
Att en massa INTE finns.
Däremot är jag innerligt tacksam att jag ändå har de människorna jag inte kramar så ofta jag vill:)
Att jag vet att begränsningarna går att motverka och överbygga även om jag inte vet hur just nu.
Att om jag lägger manken till får jag svaren jag behöver.
Att jag inte skulle få lärdomar om inte INTE fanns:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
När man är nere är det bara att börja klättra, var det någon som sa! Nu gör jag det! Hej så länge!
-
... makaroner, är det inte mumsigt i sin enkelhet? Det sitter jag och glufsar i mig i skrivande stund. Igår var suss och jag till Lessebo... -
Kursdags i helgen. Äntligen! Innan dess nattskift. Familj. Vännerna. Vad mer behövs?
-
Vad är det äckligaste DU vet? Eller varit med om? Ni får en stund att klura på det för det tar ett tag innan mitt inlägg kommer. Jag har det...
-
Foto: Linda Friman Den här långa stranden hade vi för oss själv i Suss o jag. Nästan i alla fall. Som mest kanske vi va femtio personer... ... -
http://www.ufo.se/ Klicka in vettja!
-
...en gammal dam ringt. Första samtalet tog Emil och han pratade länge och jag hörde hur besvärad han lät så jag smög fram och undrade vem d...
-
.jpg)
Ska ni gå upp får ni gå innerst, förmanade Emil då han delat av trappan med ursköljda mjölkpaket som ska till återvinningen. Idag har jag gå... -
...ute i fågelhuset just nu! De vuxna ruggar och de unga ser inte bättre ut dom. Där håller deras fjädrar fortfarande på att utvecklas å s...
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar