måndag 21 juni 2010

Så tragiskt och hemskt...

...så hjälpte det inte att man av hela sitt hjärta önskade att det inte skulle vara så...
Stora tårar rinner och det gör så ont när hoppet lämnar en...
Jag är så glad att jag kramade om dig för en tid sedan...flyktigt i en affär men ändå...jag blev glad att se dig och visade det!
...tänker på dem som står närmast...familj, grannar, vänner...inga ord i världen kan lindra, smärtan inte många kan förstå...jag kan bara säga: Visa dom ni älskar att du gör det, säg till dina vänner hur mycket ni tycker om o uppskattar dom , blir du glad att återse någon vemsomhelst, LE vänta inte med kramen eller orden.
Våga visa kärlek! För man vet inte vad som kan hända...

1 kommentar:

Anonym sa...

A-L du är såå saknad!

Populära inlägg