Kattskrutten och jag (på en av få bilder tillsammans)

Det är verkligen tomt. Och jag kallar hela tiden de andra två katterna för Benny.
Han och jag var väl inte sådär bundis förr men när hans öra började krångla blev vi märkligt fästa vid varandra och han sökte kontakt hela tiden. Och jag fick böka och rengöra hans öra hur som helst fast det måste gjort rejält ont ibland. Å så skulle han kela oavbrutet. Till och med magen skulle kelas med och den fick man ju inte andas på förr, utan att han anföll...
Älskade Bense, det är väldigt tomt efter dig!