Den bara låg där.
Stilla.
Vi pratade, klappade i händerna endast ett par meter ifrån den.
Ingenting.
Efter en lång stund såg vi att den rörde lite,lite på halsen.
Den låg strax nedanför bron på en liten vassrugge. Vi gick hem men jag åkte tillbaka ett par gånger till.
En gång rörde den på sig, försökte flytta på sig men den såg helt vimmelkantig ut.
Halsen hade liksom ingen styrsel.
Nu vet jag inte riktigt hur en ungfågels näbb ska se ut men den hade en dassig, blek färg med blå toner i. Vaxliknande.
Jag ringde polisen och fick prata med en kunnig och han tyckte inte att det lät bra.
Så de skickade hjälp och nu är det över.
Mannen stod på huk endast ett fåtal decimeter och ändå ingen reaktion.
När den andre bar upp den till bilen sade han att den vägde ingenting...
Jag måste säga att jag förstår mindre och mindre den tjusning en del pratar om, att vi äntligen fått en riktig vinter.
Det är bara grymt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j...
-
...så jag cyklade till Moa och hennes kompisar som var å metade lite. Fick nada, men det gör ju oftast inget? Mest mys att sitta med spöt. ...
-
Kunde han inte fått behålla sitt svarta huvud:(... Och fläckarna under "hakan" har minskat drastiskt de med! Men han är "våra...
-
Bönderna kör nämligen ut gödsel på åkrarna, så det blir rynk i "näsad"när man går ut;) Trots det har jag ett par fönster öppna! ...
-
Emil och hans kompis stod vid grannens häck o viftade och jag frågade vad de pysslade med. Där låg en stor snok (ca75-80 cm) och den låg ri...
-
... så klart menar jag bokrean. Att jag inte tänkt på det? När läste jag en bok senast? ( jo, det var den sega med Mias Eriksson, hennes dot...
-
Foto: Ida Lindström. Gabriel KAN trolla! Ena sekunden låg cykeln där och nästa var den borta...eller?
-
Genom tiderna den bästa hittills! Han kunde allt! Drama...komik...dans...åsså va han ju så "in i bängen" söt;)! Här är fler favori...
3 kommentarer:
En sådan sorglig berättelse. Nu var det åter igen tur att just du var på platsen i rätt tid. Du såg till att lidandet fick ett snabbare slut än om den fått ligga där en natt till. Tack Linda för det och jag är övertygad om att den vita vackra också vill tacka dig...KRAM
åh stackars liten! Det verkar som om djuren söker sig till dig Linda, eller är det kanske du som drar dig till dom?
Kram
Hej Sofie:)
Ja, hur som helst så har det blivit lite mycket för min del denna vinter.
Stor kram tebaks!
Skicka en kommentar