söndag 14 mars 2010

Återigen ett av vinterns offer...

Den bara låg där.
Stilla.
Vi pratade, klappade i händerna endast ett par meter ifrån den.
Ingenting.
Efter en lång stund såg vi att den rörde lite,lite på halsen.
Den låg strax nedanför bron på en liten vassrugge. Vi gick hem men jag åkte tillbaka ett par gånger till.
En gång rörde den på sig, försökte flytta på sig men den såg helt vimmelkantig ut.
Halsen hade liksom ingen styrsel.
Nu vet jag inte riktigt hur en ungfågels näbb ska se ut men den hade en dassig, blek färg med blå toner i. Vaxliknande.
Jag ringde polisen och fick prata med en kunnig och han tyckte inte att det lät bra.
Så de skickade hjälp och nu är det över.
Mannen stod på huk endast ett fåtal decimeter och ändå ingen reaktion.
När den andre bar upp den till bilen sade han att den vägde ingenting...

Jag måste säga att jag förstår mindre och mindre den tjusning en del pratar om, att vi äntligen fått en riktig vinter.
Det är bara grymt!

3 kommentarer:

Mamma sa...

En sådan sorglig berättelse. Nu var det åter igen tur att just du var på platsen i rätt tid. Du såg till att lidandet fick ett snabbare slut än om den fått ligga där en natt till. Tack Linda för det och jag är övertygad om att den vita vackra också vill tacka dig...KRAM

Sofie sa...

åh stackars liten! Det verkar som om djuren söker sig till dig Linda, eller är det kanske du som drar dig till dom?
Kram

Linda sa...

Hej Sofie:)
Ja, hur som helst så har det blivit lite mycket för min del denna vinter.
Stor kram tebaks!

Populära inlägg