Barnen får påskägg och klär ut sig.
Pynt och så?
Äsch.
Jo, vi ställer fram barnens för det är det som värmer och betyder något.
Pynt jag hade förr, när jag var ensam finns inte kvar. Jag slängde det häromåret. Det lilla jag hade.
Påsken har aldrig "satt sig" hos mig.
Faktiskt så betyder storhelger mindre och mindre.
Alla storhelger.
Kommersens fel tror jag. I mångt och mycket. Om man nu ska leta fel.
Det står en upp i halsen.
Då stänger jag av.
Inte så att jag missunnar andra det.
Påska på:)
Men det är väl så för häxor? Vi har det med oss året runt.
Vardag;)...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
.jpg)
Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j... -
När jag gick ut till lådan å hämtade tidningen blåste det ljumma vindar genom husen på Missionsgatan. Så skönt det var! Trodde ju jag skulle...
-
varit lång och innehållsrik. Fått mycket gjort här hemma mellan varven. Tankarna har varit ofta, ofta på ett speciellt ställe. Jag har vänta...
-
När man är nere är det bara att börja klättra, var det någon som sa! Nu gör jag det! Hej så länge!
-
Jag har ju sagt att jag är en hejjare på att minnas ansikten? Om jag så bara möter någon, någonstans, någongång. Det är inte så roligt alla ...
-
ligger magsjuk. Feber.
-
Möte innan jobbet idag. Börjar ett. "Ramidamdan" kommer vid tolvåtjugosnåret så tar vi sällskap dit. Även om vi inte alltid pratar...
-
Benny ! Vid halvelvatiden på fm stoppade jag in honom i buren och det var med en klump i halsen som jag rattade in mot veterinären igen. A o...
-
.jpg)
Efter att ägnat halva dagen åt egna grubblerier lägger jag det åt sidan och tar några djupa andetag och blundar. Det världsliga får ge vika...
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar