...och den ena grodan efter den andra hoppade ur munnen på mig.
Tur A såg hur det var. Ser hur det är.
Efter snart elva år kan han mig.
Jag var igentligen HUR låg som helst och då kommer den klämkäcka idiotiska clownen fram.
Den som babblar förtvivlat för att inte visa sitt rätta ansikte.
Det vore nog bättre för det blir bara fel annars.
Tänk om jag kunde lära mig att hålla snattran!?
Och inatt var det vidrigt!
Det värsta och effektivaste tortyrredskapet för mig är ovisshet!
Idag har det vänt på den berömda femöringen.
Fick träffa mina bästa vänner på extraskiftet.
Och imorgon blir det Nicke och jag som ska ut i naturen, med en av vännerna.
Tidigt, tidigt...hähepp!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j...
-
När jag gick ut till lådan å hämtade tidningen blåste det ljumma vindar genom husen på Missionsgatan. Så skönt det var! Trodde ju jag skulle...
-
varit lång och innehållsrik. Fått mycket gjort här hemma mellan varven. Tankarna har varit ofta, ofta på ett speciellt ställe. Jag har vänta...
-
När man är nere är det bara att börja klättra, var det någon som sa! Nu gör jag det! Hej så länge!
-
Jag har ju sagt att jag är en hejjare på att minnas ansikten? Om jag så bara möter någon, någonstans, någongång. Det är inte så roligt alla ...
-
ligger magsjuk. Feber.
-
Möte innan jobbet idag. Börjar ett. "Ramidamdan" kommer vid tolvåtjugosnåret så tar vi sällskap dit. Även om vi inte alltid pratar...
-
Benny ! Vid halvelvatiden på fm stoppade jag in honom i buren och det var med en klump i halsen som jag rattade in mot veterinären igen. A o...
-
Efter att ägnat halva dagen åt egna grubblerier lägger jag det åt sidan och tar några djupa andetag och blundar. Det världsliga får ge vika...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar