Tid för eftertanke...

...och känna kraften däri.
Ta tillvara på det goda.
Jag måste samla mod att se livet som det är.
Som det kan vara.
Så ohyggligt, obegripligt och grymt...jag har känt den grymheten idag.
Jag håller om DIG!

Morgontagen bild...

Ha en fortsatt trevlig kväll och senare en god natt...

Rostiga stenar!

Forsande bäck!

Blå, blå...

Det spricker upp överallt!

Spirar...

Imorse...

...var det den fina dimman igen! Och jag hann inte åka ut och fota den:(.
Barnen skulle väckas och sändas till skolan först.
Nu är dimman borta. En annan gång.
Imorgon börjar jobbet igen.
Känns bra.
Och imorgon har systra mi födelsedag igen!
Och kungen;).
Ses senare...

Dagens ärligaste skratt!

Det gav jag mig själv när jag satt och lekte med översättningsprogrammet jag installerat på bloggen.
Nu är det dags att börja skriva korrekt ser jag!
Men det kan jag ju inte:(.
Då är det ju inte jag?
Hahahaha...

En mobilbild...

Han har allt klart för sig!

Jag bad Emil (8 år) ställa sig på en stol så vi kunde kramas i jämnhöjd.
- Bäst att passa på att pussas och kramas medans jag fortfarande får, sa jag.

- Kramas kommer vi alltid att göra, svarade han.

- Men pussas fungerar nog inte för då undrar nog min fru om du och jag ska gifta oss...
och sen säger hon att hon vill skiljas.

- Men då tar jag huset, log han illmarigt...

Vad får han allt ifrån;)?

Mot ån flög de...

Jag gick och mötte Moa...

Naturligtvis hade jag kameran med. Emil skuttade bredvid. Bakom oss hör jag gäss komma flygande och glodde upp. De kom bara trettio meter (tror jag) från oss och ungefär lika högt. Från andra hållet kommer två småfåglar.

Jag knäppte en serie men fick bara med dom alla fyra på en enda bild.

Om du klickar på bilden ser ni de små i varsin kant överst i bild. Lustigt att de små hade vingarna mot kroppen precis samtidigt...och de stora ser synkade ut de med...

Ser fram emot de här!

Tagna förra sommaren.

Tittut!

Lite suddig men det blev inte bättre än så då bilen var igång.
Söt älg!
Helgeavkomma tro?

Uppdaterat följeträdet! ( klicka här)

Nu är det dags...

Läggdags. För mig. Barnen och A tittar på tv o käkar chips och ostbågar.

Jag vet en som förmodligen är på väg eller redan sitter någonstans i en skog och har kameran i högsta hugg. Själv åkte jag på en fruktansvärd kramp i nacken ( ej nackspärr) efter kameratouren imorse. Jisses, man tål ju "apselut" ingenting längre. Gå i skog och mark som var min stora avkoppling förr. Fast det var nog snarare "orangutanggymnastikfasonerna" vid lilla vattenfallet som ställde till det. När jag tänker efter så glömde jag bort att jag inte är så vig längre;) Det är allt för bilden!

Har haft en värmekudde som sällskap i ett flertal timmar men utan lindring. Jag kunde inte ens skratta utan att det låste sig, så det blev att gå i A:s pillerburk och sno till sig ett litet rött piller av något slag tillsammans med en stoor alvedon till slut.
Då som först släppte kramperna.
Som de säger i reklamen: - AAAAAH!
Så nu är jag igång igen:)
(Och då går ho och lägger sä?)
Ses imorrn.
Natti...

Skrakarna har landat.

Strax efter fem...

...imorse begav jag mig mot de Pauliströmska nejderna.
Lite undrade jag ju vad jag höll på med.
Naturligtvis fanns inte skiktdimman ute i hagarna bakom kyrkan i Alseda som jag hoppats på.
Igår var den där men då va inte Nicke med naturligtvis.
Men det får jag väl kliva upp en annan underbar morgon och ta kort på.
På parkeringen där M och jag stämt träff satt han och väntade redan.
Stativ och stövlar inpackat.
Jag hoppade in och vi drog till Flen.
Och när vi klev ur slog morgonljuden emot med full kraft.
Korpar kivades, orrar spelade, knorrade, kluckade och blåste, väste. Det prasslade i slyn en bit bort. Kanske en älg eller rådjur.
Småfåglar pep överallt.
Änder tjattrade.
4 Storskrakar flög in en bit bort. Trodde först det var vanliga änder men det såg jag sen här på datorn att det var det inte.
Vi gick ut på bryggan och såg solen skifta från mörkt orange till ljust ,ljust gul.
Då for vi vidare ut på småvägarna och hamnade slutligen vid Skuruberg.
Där visade han mig en del inställningar på kameran.
Det är en hel vetenskap!
Fick låna stativ. Men efter en stund gick jag över till att hålla kameran igen.
Sen hängde jag över vattnen, låg på backen bredvid, satt på stenar, hängklängde i slyn, klev rakt ut i bäcken. Allt för att få till något bra.
Efter en stund kände jag att det fick vara nog.
Nacken stelnade och fötterna var iskalla.
Vi tog en snabb runda förbi Ramsens badplats för att se om svanarna var där.
Det var de inte...

Vaddå rakt?

Måste det vara det? Haha...

Tidigt vid Flen.

Så här blev det.

Blåsippan ute vid bäckarna stå...

Och den här trälade...

...febrilt för att nå ner till det göttigaste på krokusen! KLICK!

Titta han flyger!

Foto: Linda Friman. Han gurglade av skratt!
Lilla goa TED!
Det var en strålande fin dag med klarblå himmel...och där flög han:)

Harryboy.

Igår var det lågvatten riktigt...

...och den ena grodan efter den andra hoppade ur munnen på mig.
Tur A såg hur det var. Ser hur det är.
Efter snart elva år kan han mig.
Jag var igentligen HUR låg som helst och då kommer den klämkäcka idiotiska clownen fram.
Den som babblar förtvivlat för att inte visa sitt rätta ansikte.
Det vore nog bättre för det blir bara fel annars.
Tänk om jag kunde lära mig att hålla snattran!?
Och inatt var det vidrigt!
Det värsta och effektivaste tortyrredskapet för mig är ovisshet!

Idag har det vänt på den berömda femöringen.
Fick träffa mina bästa vänner på extraskiftet.
Och imorgon blir det Nicke och jag som ska ut i naturen, med en av vännerna.
Tidigt, tidigt...hähepp!

Ibland är det upp, ibland ner...

Dags att ta sig ut ur dimman och besöka solen istället...den är ju här NU!

Tack för Hakuna Matata...

Nu vänder det:) Love you...

Näe hörrni, här ska jag inte sitta!

Jag har feberrosor på kind och svidig hals, knarrvärk i leder.
Skallavärk.
Nu har det gått runt hela familjen.
Ses...

ETT UFO!

SUG PÅ DEN HÄR! VAD ÄR DET?

Mumlan.

Den har fullt av pollen på huvudet och i ansiktet, darrade med vingarna. Blev den kanske irriterad av att få en kamera i nyllet? Foto: Linda Friman.

Birds.

Solen värmer men vinden är kall ännu.

Barnen är ute och de kvittrar ikapp med fåglarna.
Det är bland det bästa som finns att höra.
Som taget ur Cornelis Vreeswijks, Turistens klagan.
A jobbar.
Han lovade att komma hem innan jag åker till jobbet vid nio ikväll i alla fall;)
Jag skulle väl gå en sväng i det sköna vädret igentligen...men här sitter jag.
Ska gå ner i bingen och vila en stund.
Passa på när de är ute.
SEN kanske jag går ut en stund.

På förmiddagen var jag i stan och handlade byxor och skor till Emil. (Jisses vad nötta knä och sulor det blir där.) Då ställde jag mig i solen vid bilen några minuter. Lyssnade på småstadsljuden...det var rätt avkopplande faktiskt.

Lita och Ozzy!

Lita Ford igen.

Metallica - Battery!

Agnetha Fältskog!

John Farnham!

Det här...

...är äkta spår av en Homo Sapiens i träskor! Strl 41 eller 42. Typiska förmansspår! I Lambifabriken i lördags.

Konst i dammet.

Stackars liten som gjorde de här spåren i dammet. Den tog jag upp, blåste av och gick ut med.

Tyvärr tänkte jag inte på att ta en bild på den. Ca en halv till en cm var den. En riktig gulleplutt. Om ni jämför de första spåren till vänster mot de i mitten av bilden så förstår ni hur full av damm den var. Som att gå i träskor i kramsnö för oss.

Morrn gott folk.

Inatt har jag varit ute o ränt;)
Slagsmål så tussarna yr.
Men inte fick jag tag i Jörgen inte. De andra två var inne. Satt i fönsterna och glanade med stora ögon och spetsade öron. Så jag visste vart slagsmålet höll till. Med kalla fötter ( de blir di i töfflera ute) och isande näsa kröp jag ner i sängen och väntade på nästa omgång slagsmål.
Men det blev inget mera. Och efter en kvart small det äntligen till i kattluckan och Jörgen jamade "hej" som han gör. Kom och lade sig vid kinden å startade sin motor. När jag åter slumrade till satte Mosing igång och hosta och hosta och hosta. Fram med "medikamenterna" och gav henne. Sen äntligen blev allt lugnt. Vem tror ni låg och glodde i taket då? Joho, fru Friman bestämt!
Halv fem bestämde sig ögonen, NU är det sovdags.
Fast det gör inget. Ikväll börjar jag ju nattpassen i Lambifabriken.
Vi har haft vårstädning där i helgen.
Det var behövligt.
Nu är det så fint.

" Svampinjoner"

Nu är det kvällsmatsdags...fast champinjoner blir det väl inte precis;)

Mina stövlar. (1995)

Vid pennan: Linda Friman. ( då Lindström)

En bit av en gren bara.

Foto: Linda Friman.

Sol när man kommer hem!

Mmmmm, så gött!
Jobbade till 18 nu ikväll. Och det är lyriskt att åka hem i fullt dagsljus och sol. Dikena börjar bli gröna. Livskraftigt och saftigt gräs. Vitsippor. Knoppar överallt. "Fna" vad jag mår bra inombords!

Vira.

Foto: Linda Friman.

Fin hund.

Foto: Linda Friman.

Den vackraste...

Speed of light...Klicka här.

Här står hon och nynnar till den låten:)

Äntligen 10 år!

Och som hon kvittrade när hon åkte iväg på sin cykel till skolan!
I fönstret stod en känslofylld mamma å vinkade.
En piggare lillebror.
- Den bästa dagen i mitt liv, log hon.
Vår lillasnartstora goa Moa.

Moa 10 år!

Imorgon!

Här kommer lite bilder. En del i repris...

Jag satt och glodde igenom några av de flera tusen bilderna jag har på CD.
Och hittade dom här...och som vanligt, klickar ni på dom blir de lite större.

Miljövänlig toalett

Foto: Linda Friman.

Oväder har sin tjusning...

Foto: Linda Friman.

Finns något mer magiskt än en himmel?

Snart är vi där.

Foto: Linda Friman. Kossorna njuter av friheten i hagarna...

Liten snörpa...

...kliver runt hos sin mormor och morfar i Åkers Styckebruk, kan det vara runt-72?...foto: Irre.

Strimma i spiral.

Vindarna leker med en flygplansstrimma.

Det kom ett plan till och den kondensstrimman blev likadan.

Tyvärr blev inte bilden bra.

Annars hade jag lagt ut den...klicka på bilden.

Här bodde vi...

En favoritbild i repris.

Foto: Linda Friman. Att ett ställe i världen kunde ge sådan ro!

;) ;) ke? ;) ;)

I just love Manuel!

Bättre dag för dag! (klicka här)

Emil har fortfarande feber men mår bättre.
Den stora lufsen med.
Moa är färdig för sängen.
Och nu tar vi nya tag.
Inget ältande om dumma doktorn mer heller.
Då är då.
Nu är nu och det ska bli bättre, bättre dag för dag...
Natti.

Live to tell.

För att den berör.
Texten.

Dogs of war

Andetag...

Feberyra.

Emil har feber.
Fortfarande när jag skriver detta.
Inatt började han yra vid tolvsnåret.
Ansiktet drog ihop sig i skräck och han viftade och skrek: NEJ, NEJ!
Vad han "såg" får jag aldrig veta.
Jag tar honom i famnen, nynnar och försöker lugna.
Öppnar alltandörren.
Vid tvåtiden slätas ansiktsdragen ut och han blir klar i blicken, äntligen.
Jag går runt till hans säng och då börjar han skratta.
- Mammor kan aldrig hoppa i studsmatta!
- Vaddå då frågar jag.
- Då vickar tuttarna upp och ner.
Sen blåser han upp han upp kinderna och släpper med ett leende sakta ut luften.
- Sen kanske det kommer en fis!
Och du dallrar till hundra utan att göra något. Drrrt, skrattar han.
Jag fnittrar och säger:
- Det här skyller jag på febern.
Han kramar mig.

Emil har hög feber.

Yrat halva natten.
Men hann med en del humor också när han var medveten.
Jag tar det sen.
Nu ska jag till farbror doktorn...hörs sen...

The race...klick.

Minut för minut.
Du kan.
Timme för timme.
Då händer det grejjer.
Dag för dag.
Så löser det sig.
Jag vet.
Tänk,- jag har gjort det förut.
Jag gör det igen.
Natti...

Till DIG

Vem har slängt sig i väggen?

Jo, det här är en vägg på jobbet och visst ser det ut som om någon hoppat upp och "sprattlat" till å gjort det här avtrycket?

God kväll...

...och god natt. Klicka på bilden och kolla den häftiga molnranden. Som om den vore skivad. Eller vågor...

Nu är det snarklådan som gäller.

04:30 skakar världen igång igen. ( vibrationen i mobiltelefonen)
Det är ett slit och släp:)
Ha det bra och natti alla bloggläsare.

Eddie...

Still alive!

Jag är så glad!

Alla lockar var visst inte borta!

Citronfjärilen igår...

Lugn dag.

Lite småfix...

Hej alla!

Familj, vänner, okända, kända...
Just nu.
En frivecka snart slut igen och tio nya arbetsdagar väntar.
Igår.
Påskmat som tog två timmar att göra. Över på tio minuter.
MEN GOTT VAR DET!
Vi tvättade bilen, eller rättare sagt: A och barnen gjorde det.
Sen dammsög jag den. Det var vad jag orkade.
Det är ynkligt!
Efter en kvart i soffan gick jag ut och torkade av panel och dörrar, osv.
A tog fönsterna på insidan.
Jag har ont i kroppen än...
Trappen till övervåningen får mig att flåsa som en, jag vet inte vad.
Och vet ni?
Huvudet känns lika tomt som kroppen är tung.
Därav tystnaden på den här bloggen.
Jag orkar faktiskt inte.
Jag är mamma. De kommer först.
Och jobbet.
Måste prioritera.
Men jag kollar in här när som.
Det blir nog inte varje dag som innan.
Inte just nu i varje fall.
Det ordnar sig.
Jag mår ok.
Men jag är trött på att vara trött!
Ses...

Påskgummor och gubbar...

...små.
Fräknar, hucklen, hattar och förtjusande leenden.
Den delen av påsken är godtagbar, helt klart.
En, två, tre, fyra...sju stycken var här samtidigt.
Vem kan motstå en sådan skara?
Gosungar!

Glad Påsk!

Oplanerad storhelg

Barnen får påskägg och klär ut sig.
Pynt och så?
Äsch.
Jo, vi ställer fram barnens för det är det som värmer och betyder något.
Pynt jag hade förr, när jag var ensam finns inte kvar. Jag slängde det häromåret. Det lilla jag hade.
Påsken har aldrig "satt sig" hos mig.
Faktiskt så betyder storhelger mindre och mindre.
Alla storhelger.
Kommersens fel tror jag. I mångt och mycket. Om man nu ska leta fel.
Det står en upp i halsen.
Då stänger jag av.
Inte så att jag missunnar andra det.
Påska på:)
Men det är väl så för häxor? Vi har det med oss året runt.
Vardag;)...

Nyfikna på...

Ozzy, Emil och LilleBo. Tripp, trapp, trull... ...vad som sker utanför.

Knähunden.

Ozzy my man!