Medans jag sov...

...var barnen med fritids och "bobblade" som Emil säger eller sade, rättare sagt. De var i stan alltså.
Moa var SÅ nära att slå en STRIKE, sa hon. Bara en kägla ifrån.
Och det anser ju jag som det närmaste, jag som aldrig hållit i ett bowlingklot ens.
Harry kan jag meddela går nästan utan att halta idag. Så skönt. Men han är på sin vakt. Undrar om det kanske var två missar han drog ihop med igår? Inte samtidigt men...
När jag kollade tussarna lite närmare ( jag hjälpte honom att ta bort dom) så såg jag att det inte bara var mörka utan röda hår i också. Kanske från sig själv vad vet jag?
Och att de blir ömma förstår man om man sett dom rulla tio, femton meter på ex asfalt. Tänk om vi skulle göra det i klotform och i den farten? Sen reste inte jag på mig mera på några månader skulle jag tro!
Vidare är nu Bennys söndertuggade öra ( från samma kämpe) ett stort öppet sår och Moas rum är draperat/genomprickat med blodfläckar såg vi igår. Golv, väggar ocg säng. Det irriterar ( och JA, jag tvättar och ser efter.) honom och han ruskar huvudet. Och nu citerar jag Lia Boysen i När mörkter faller: SÅ BLODET SKVÄTTER!
Har ni sett den filmen?
Nu kom jag visst ifrån ämnet men jag var nog klar ändå så det gjorde inget;).
NU ska jag gå å laga lite mat till mina "sultena" busfrön.
Hej so long!
På bilden nedan har jag lyckats fånga Harry när han precis har gäspat. Det är därför han ser så hejjig ut:)