Lördag och halvfart.

Det muttras och "tetas".
Moa slog i ett knä igår i skolan. Emil vill inte heller åka på bandyskolan.
Allmänt tjurig stämning på alla. Fast om jag är särskilt tjurig? Lite fräsig blir man ju när andra talar till en som om man är dum-i-huvudet-varför- öppnar-du- munnen- för?
Men snart åker jag till jobbet igen och kan ta det lugnt. Missförstå mig inte, det är skönt att ha jobbet som ventil ibland. Och ofta verkar det som arbetskamraterna känner en bättre än de hemma gör? De ser när det är dags att ge space, kan peppa när det är tungt osv. Nyss drog A iväg med gåskorna på sig. Det är hans ventil.