Sorgen

Moa satt i soffan och kelade med Jörgen.
Den snällaste, gosigaste katten någonsin.
Han slickade henne på handen.
Kurrade.
Plötsligt brister tösen i tårar.
- Vad i all världen nu? frågade jag.
- Jag saknar Musse!
Musse var ju hennes katt, men som hon hittade död för ett par år sedan en bit från vårat hus.
Och som jag är säker på inte dog en naturlig död.
Men jag har inga bevis.
Men jag sätter min tillit till att: Sanningen kommer alltid fram. HUR lång tid det än tar!
Det gör den alltid.
Nåja, det gör väldigt ont i mig för Moas skull och jag önskar att jag kunde ta den sorgen ifrån henne och KASTA i ansiktet på DEN som orsakat den!