Igår...

..var det årsdagen för en väldigt ung och saknad killes bortgång och jag minns det som igår.
- Han somnade i min famn, sa modern till mig och världen stannade en stund!

Det känns lika osannolikt nu som då och senast idag mötte jag en som påminde om honom, hjärtat hoppade över minst ett par slag tror jag.

Jag tänker på dig G........

Tolvan och Trettan...

...har sällat sig till den övriga gruppen fågelungar som flugit ur holkens trygga vrå.
Tretton välmående ungar och ingen ser ut att ha några missbildningar.
De första som skuttade ut är så runda och fluffiga och stjärt och vingpennor har vuxit sig lika fina som på sina föräldrar.

Kan man knappt tro att det är det gulgröna paret som är föräldrar till den här?

Den sista i gulgröna kullen, får jag presentera......... TRETTAN:)

Om några veckor ska några stycken flytta, men "först måste de ha slutat" att matas av de vuxna.

Två när jag åkte...

...men bara en med mig tillbaks hem.
Lilla Svartens irritation vid gumpkörteln har gett med sig.
Ingen tumör iaf:)
Däremot Kim, den vita/himmelsblå fick en spruta och somnade in.
Hennes tillstånd var inte så bra tyvärr.
Att hon plockat fjädrar och varit en riktig ragata i flocken berodde på att hon led av en fettumör.
Inget som åt av henne invändigt men syntes tydligt under huden som en gul massa, uäk!
Inte så konstigt att hon var tjurig alltså.
Lilla gumman:(.

Och igår kväll fick jag ytterligare bevis på att det finns okänsliga fordonsförare på vägarna och en mård hade fått sig en rejäl smäll av något med hjul.
Den låg där med bara huvudet gungandes några cm från asfalten och kroppen platt som om den var förlamad.
Jag vände inne i Holsby och åkte tillbaka och kollade om mården behövde "hjälp".
Där fanns inget mer att göra:(.
Varför, varför och hur ända in i glödheta he....e KAN människor bara köra ifrån?

Jag känner mer och mer hur det står mig i halsen och skriv upp att ser jag någonsin någon köra på ett djur och inte bryr sig så ska jag med GLÄDJE anmäla den fega, idiotiska!

Inte bara roliga beslut...

...att ha husdjur som alla vet?
På torsdag blir det veterinären med två av mina gullefjun.
Den ena har antagligen hudproblem eller allergi och är både stressad å påstridig/ tjurig mot andra och plockar sig hela tiden.
Hon har alltid sett anskrämlig ut o hade en rejäl attack i våras fast blev aningen bättre ett tag, men nu är det bara att inse att hon har allvarliga problem.
Liknar lite som när de vill göra bo och lägga ägg men den här är helt manisk o plockar sig helt ren på benen o under vingarna och gnor av sig på huvudet.
Så ska de inte göra.

Den andra är lilla goa Svarten som fått problem med gumpkörteln, en inte alltför ovanlig åkomma.
Lite jobbigt om det är "den" diagnosen, då kommer han förm inte med hem igen:(.
Vi får väl se hur det går...

Kakarikin Adam ska så småningom i höst dra vidare till en annan voljär.
Där finns en underbar Port Lincoln, en prinsessparakit, ett par sångparakiter och 4 artfränder.
Han kommer att få en otroligt härlig matte dessutom;)!
Vet att han får det mycket bättre där!
Det är större flygutrymme för honom, få busa med andra.
Värdefullt och nödvändigt för en spellevink som han:)!
Lite bedrövad att jag skaffade honom faktiskt, för meningen var ju att han skulle få en kompis nästan omgående.
Men omständigheterna har gjort att jag inte haft råd.
Så nu får det bli så här.

Blandat...

Harkrank

Tioprickig nyckelpiga

Bärfis på tistel

Blomfluga på tistel

Klöverblom vid tistelblad

Gräshoppa

Gul bladspindel

Brunsprötsvärmares larv

Tistelfrö i vinden

Mamma Mu, det är jag det!

En tur med kameran i skogen, då mår jag allra bäst!
Jag har gått stigarna så många gånger förr, trodde jag visste varenda sten och stock.
Alltid upptäcker jag något nytt:).

När jag var på väg ut ur skogen hör jag två killar på cykel komma ute på grusvägen.
De svängde in på ängen framför mig.
De parkerade cyklarna i den stunden jag kom ut ur skogen.
Den störste killen studsade till och utropade: - Hjälp, vad rädd jag blev!
- Ja, jag såg det, fnissade jag.
- Jag trodde du var en ko! fortsatte han.
- Tack för det! storskrattade jag.

Stackarn blev förlägen då han kom på vad han sade och mumlade generat att det var inte så han hade menat, men jag ruskade lätt på huvudet och skrattade ännu mera!
Jag kunde inte sluta!
Hans min var ju obetalbar.
Att få veta att han med den minen trodde att jag var en ko slår det mesta på bra länge.
Jag gick och storskrattade flera gånger på vägen hem sen...
Och när jag berättade hemma blev svaret genast i kör: MAMMA MU!

Ja, inte mig emot!

Lilla Elvan är ute...

Elvan sträcker lite på sig, skönt att vara ute. Tian sitter bredvid och myser med fostersyskonet.

Tian kom ut igår!
Kolla vilken enorm skillnad det är i storlek på de båda.
Lilla Elvan fick ju inte någon bra start då modern dog, men nu är den ute på egen hand och lyckan blev total när jag kunde gå in i voljären och den satte sig på fingret mitt å käkade klöver!

Nu väntar vi bara på Tolvan och Trettan så är alla ute!

Idag plockade jag ut allt löst inne i fågelhuset dammsög överallt och skurade både golv och pinnar.
Lade in nytt papper på golvet...tog ned en holk till.
Nu är det bara en kvar på väggen därinne...

Nästa frivecka är det voljärens tur att få sig en rejäl omgång till innan vintern.
Skura plattorna och stenarna.
Klippa gräset en sista gång, förhoppningsvis!
Förmodligen byter jag ut alla sittpinnar då också eftersom de måste ha mycket grövre pinnar på vintern.
För fötterna bör inte gå runt en smal pinne då risk för fastfrysning finns.
Nu ska ju mina älsklingar inte vara ute i värsta kylan om en del får för sig det?
Men fina, soliga lagom kyliga, ska vi nog få njuta av undulatkvitter här utanför, iaf en timme eller två!
De lär visst älska att sitta ute soliga men kalla dagar och sjunga:)

Hitchcocks fågel?

Ingen fara.
Det är bara Kakarikin Adam som haft en orgiastisk måltid  bestående av hallon och med lite blåbär till efterrätt:)!
Klicka på bilden...

Alla i den Vackras kull är ute!

Trean

Nian, den sista, flög ut nyss:)

Fyran

Sexan

Sjuan

Nian

Nu börjar det...

...dra ihop sig till flockbildning.
Svalorna sitter gärna på grannens antenn varje gång det drar ihop sig för flytt.
Fler och fler blir dom för varje dag och imorse redan innan jag klivit upp hörde jag dem och blev lite sorgsen.
Hör ju på deras tjattrande att: - Nu ger vi oss snart av!
Och när jag hör tranorna igen är det bara att inse att hösten ofrånkomligt är här!

Tycker inte om...

Åttan ute...

Tisdag snart slut.

Dagarna går så fort, så fort.
Snart har den här ledigheten gått till historien.

Idag har jag kollat en massa bilder igen, sorterat och kastat, skrattat och sörjt.
Sorg över kära som ej finns längre, skrattat åt glada minnen av dom.
Man får ju försöka att plocka fram det roliga med dom när hjärtat saknar.
Inte bara känna saknad...
Det är inte så lätt i sin ensamhet.
Bäst är det ju att ha nån/ några att prata med dom om!
Dela minnen.

Fast jag kan nog känna att man skulle tagit sig mer tid, som i farmors fall, som en gång sade att hon skulle vilja skriva ned sina minnen om hur det var förr.
Hur lätt hade det inte varit att ta med sig en bandspelare och pratat med henne som vanligt?
Hon levde ju verkligen upp då man frågade och minnet var det ju inget fel på så det hade lätt kunnat bli flera timmars prat.
Då hade jag ju kunnat hjälpa henne....så dags nu:(.
Jag hade det allt i tanken då också men det blev bara inte.
Och mitt minne är verkligen inte så bra som hennes var, så inte kan jag göra det nu heller.

Men det var verkligen intressant då hon berättade, detaljerat och inlevelserikt.
Min kära lilla goa farmor........

2 år sedan...

Kärt grannbarn.

Tripp trapp trull...

Jörgen Harry och Valdemar.

Förstesmakare!

MUMS!

Klart att jag ska provsmaka innan de andra får. Matte tycker nämligen att jag är väldigt speciell! Och hon har dämpat ljuset idag så mina ögon inte ska se så röda ut inför fotograferingen;)

Han kraschade...

Lille Valdemar lyckades krascha ett program i A:s dator, fniss...

En nyfiken en...

Våtarv är en favorit!
Den här lilla charmiga får gärna vara med när det fixas och donas med mat och vatten.
Har inte hoppat ur holken än men när man lyfter på locket skuttar den upp och vill se allt som händer:)

Här ger den Moa ett rejält tjyvnyp i fingret!

Mamman till den här dog.
Den blev istället adopterad av den gula honan och är nu kaxig, charmig och social.

Kan ögonen bli rödare?  Det syns tydligt i halvskumt också.
Än så länge verkar den inte ha några problem med ljus som de här kan få.  Får väl se hur det går när den ska ut i dagsljuset i voljären. Den andra albinon håller sig för det mesta alldeles under taket därute än så länge. Om det beror på ljuskänslighet eller osäkerhet vet jag inte...

Vacker vinge...

Den här är inte riktigt redo än...

Hoppas det är en hona!

Sexan och sjuan välkomnas!



Sexan en hane?

Sjuan

Ett tips...

...till er som gluttar på min blogg men ledsnat på fåglar;)
Gå tillbaka till bloggens start och läs stället?
Ser att det börjat bli mer aktivitet på årtalen - 08 och 09.
KUL:)!
När jag har något mer att skriva om än fåglar, som för närvarande upptar det mesta av min tankeverksamhet så skriver jag om det då.
Tills dess är det uppdateringar av utflygande ungar som gäller.

Klicka på rubriken så kommer ni till årtalet 08....kolla sedan till vänster i menyn v årtal där klickar ni på mars, eller vid
inläggens slut står det äldre inlägg, klicka vidare där men det tar ju längre tid;).
ELLER klicka huller om buller i Bloggarkivet som ni själva vill, hahaha.
Många inlägg har det hunnit bli genom åren.
Tror om jag inte missminner mig så handlar ett av de första inläggen om låtarna i melodifestivalens låtar från det året o vad jag tyckte om dom.
Det var väl ingen skillnad egentligen mot vad jag tycker idag.
Samma, samma varje år?
Lite annat smått och gott från mitt virriga liv finns också.

Lite nytt från fågelfronten nu då;)
Fyran o femman som var ute på äventyr en stund igår fick visst mersmak och har flugit ut på "egen hand" idag:)
Välkomna ut gospluttar!

Tydligen har det åskat inatt...

...men jag har inte vaknat?
Ja, ingen av oss faktiskt?
Det var en kompis till Moa som berättade det och de bor ju bara några hundra meter bort härifrån.
Jag var väl väldigt trött som inget hörde då?

Men imorse runt åtta hörde jag på håll att det var i antågande och innan halv nio small det till så barnen satte sig rakt upp i sängarna!
Men det höll inte i sig så värst länge.
Snart nog sken solen igen även om det blåste friska vindar.
Fast det är rätt skönt det med ibland.

Nu är det käkdags!
Ha en bra onsdag och var rädda om varandra.

Dessa två...

...var tillfälligt ute när jag städade holkarna och fyllde på med nytt fräscht spån.

Stilla tyst och så fint satt denna och väntade medans jag städade. Det här är den gula honans.
13an

Men eftersom de inte hoppat ut frivilligt utan flög ur hinken jag lade dom i, fick de vackert gå tillbaka ner i holken igen när jag var färdig.

Fyran stack ut i voljären en sväng. Det här är den "vackras" unge.
4an

Kanske bäst att de får ta det avgörandet själva när de vill ut:).
Så hittar de ju tillbaka om de vill det också...

Familjen...

...några av dem i alla fall.
Från vänster:  Svarten som är halvbror till den som nyss hoppat ut, den till höger.
I mitten mamman och den viola pappan som har fixat till många av ungarna;)
Ungen har mammans teckning hon är SÅ vacker och en lila ton efter pappan, vilket glädjer mig!

Trean...

Tvåan och trean...

Jag visste det!

Att jag skulle jobba eftermiddag och missa när den första hoppade ut ur holken!
Som en berömd bloggerska skriver: NAF!

Nåja, det finns ju tio kvar som ska samma väg så småningom:)
Än så länge är det från den gula honans kull som skuttat ut...

Och nu kom Moa in i skrivande stund att en från den andra holken också kommit ut:)
Och här sitter jag............9 kvar;)

Kvittret, tjattret och ljudnivån har aldrig varit så hög därute som nu!
(Hoppas de närmast boende har överseende, igen?)
Det lockas och pockas och de nyutflugna verkar testa både vingar och röster!
Nästan så jag vill ta semester och stanna hemma och se allt som händer nu och de närmsta dagarna.
Men, men...det är som det är.

Tvåan och Ettan.

Ettan...

...sitter redan ute i voljären!

Tvåan...

...har hoppat ut idag.

De är helt orädda, sätter sig snällt på fingret:)

Söndag igen...

...en regnig sådan.
Gör inte så mycket.
Det blir en "plockardag".

Ute i fågelhuset är det fullt ös och tongångarna har ändrats.
Nu pockar de vuxna på de små att hoppa ur holkarna ordentligt!
Stundtals är det sådant liv där så jag blir full i skratt.
Som om de skulle tordas hoppa ut då?

Mödrarna är det mesta ute nu och flyger bara till dom med mat.
Inatt sov de ute hos de andra och det är bara en stor hög med ungar i holkarna så det är förståeligt.
Nu är det verkligen, verkligen trångt!
Så, ut med er nu små fina, pröva vingarna ute istället för inne i en trång holk.... vem ska bli först?

Det här är kärlek!

Agda- Engelsk himmelsblå och Regnbåge...

Äntligen...

Så skönt att vara ute efter flera veckors ruvning och matning:)

5 fina som alldeles snart kommer ut!