Nåt är det...

...men vad, det är frågan?

Bilden har inget med texten att göra...

Snart...

...har man klarat av en period till, närmare bestämt 82 timmars jobb.
Bara åtta timmar till inatt så väntar en härlig frivecka sedan!
Morgondagen blir en redig soffliggardag, om jag får vill säga, men det brukar det bli.
Men sen så...

Och jag har planer, planer, planer.
Så mycket jag vill göra:)
Städa upp efter fönsterbytet i höstas, snön kom ju så fort där så det hanns ju inte med att få bort.
Städa ur boden och påbörja ombyggnaden åt fåglarna.
Det ska isoleras och läggas golv och upp med innertak.
Som det är nu kan de ju ta sig ut mellan vägg och plåttak.
Dörr och fönster ska till.
Och på golvet måste det ju läggas någon form av plastmatta el dyl så det blir lättare med renhållningen, funderar på om jag måste isolera under det med?
Ska jag bara ha en grislampa till vintern och/eller ha ett element därinne också?

Nog för att de klarar kylan men det är ju jag som gnäller när det är för kallt;)
Håller det en 8-10 grader slipper jag ju frysa fingrarna av mig när jag är där ute.
Och de mår givetvis bättre än att de har ev 25 minus inne, självklart!
Ja, det är en hel del och tänka på men det är bara roligt!
Vill ju göra det så bra det går för dom.

Själva voljären blir det att vänta med tills senare när marken är som den ska igen.
Så på fredag blir det JEM&FIX å spana in lite grejjer:)!

R.I.P...klick

.........................................

Månen igårkväll...

Taget genom fönstret...

Ormvråk...

...eller?
Det dräller ju av rovfåglar (och andra här just nu, fullt upp med å kolla i böckerna;)) och den här skrämde upp fem skarvar ur dammen bredvid.
De fick snabbt min uppmärksamhet i och med deras vilda flykt och började glo omkring och fick efter några sekunder se den här som kom i cirklar över huset...det hade varit snyggt med en klarblå himmel som när Fjällvråken var här, men man kan ju inte få allt;).3 av fem Storskarvar.

Grattis Emil...

...och då blev han med en egen mobil och lite annat smått och gott:)

Vi väckte honom med tårta och paket.

Våran lille kille börjar bli stor!

Fjällvråk...

...den här kom seglande med två kråkor efter sig.

"Två knutar en kolis och en nötväcka"...

Jörgen...

...vill inte vara ute mer i snöovädret och skuttar i våra fotspår.

Ett litet bakslag...

...igår var ju marken nästan helt bar.

Så vaknade man imorse och...

Sävsparv, stare och duva...

Det var lite mörkt ute när jag tog den här bilden på sävsparven men den är iaf en bra bit bättre än förra årets...

Staren gottar sig...

Under duvans stjärtfjädrar skymtar en gulsparvs ben;)...

Lilla Sävsparven...

... Bofinken, Sädesärlan och Staren kan läggas till i min lista:)

Egentligen är det väl vårfåglar men det är fortfarande vinter här.
Särskilt idag då marken som igår nästintill var helt bar, nu är vit, vit, vit och både folk och fä, får pulsa sig fram igen.

Klicka på inläggets titel så kommer ni till listan av övriga fåglar vi haft här i vårat fågelmatarträd denna vinter.......

Jag har bilder på Sävsparven, Bofinken och Staren men tyvärr hann jag inte med den snabba Sädesärlan häromdagen:(....
Bilderna kommer senare ( imorgon) för just nu hinner jag inte lägga in dem.

30 minuters promenad...

...ja, mer blev det inte förrns jag blev påmind om varför man inte ska dricka kaffe innan man går ut på en runda;)
Men himmlen var helt i min smak och gav fåglar röda bröst och vattnet guldfärg....
De här två Kanadagässen hördes lång väg:)
De cirklade över mig och visste inte riktigt om de skulle gå ner i ån.
Kanske störde jag?
Hur som helst drog de en runda till ovan mig, utökade cirkeln å landade längre bort istället...
En Skarv kom och flög rakt över, helt tyst......

Före och efter...

Kalles kaviarfrisyren är borta...

I pappas byxor...

Och ikväll klippte jag av Emils lockar:) Det får ni se imorgon...

Den eländiga "knotan"...

Moa kom till mig för en stund sedan och ville att jag skulle ta ett kort på hennes "knota".
Det är den med det lilla födelsemärket på som vridit sig.
Nu blir det en egen tid hos världens bästa Petter för Moa.
Hon var med mig i torsdags där han hjälpte mig med fyra vridna kotor efter ett missöde på jobbet för ett tag sedan.
Inte konstigt att jag blev satt ur spel i flera dagar!

Han har mitt fulla förtroende så jag vet att han löser det här.
Men Moa verkar inte lika säker.
Kanske var det dumt att hon var med och såg på när han behandlade mig;)?
Det både ser ut och låter grymt kan jag tro!

Vid infarten vid NEJS...(Klick en verklig katastrof samma dag)

...i Kvillsfors...natten var kolsvart och på himmelen utspelade sig följande:
Vi var en stor grupp människor som stod och tittade snett förbi huset (mittemot Nejs) mot skogen i backen på 47an.
Ett surrande ljud som trängde igenom allt, gjorde natten skrämmande!
Plötsligt kommer tre enorma stjärnfall från samma håll och jämnsides från höger (från oss sett.)
Och där de precis passerat bildas som ett osynligt rum på himmelen där olika former av skimrande skapelser av någon slag bildas och dras ihop till en stor skrämmande "mojäng" som slutligen kompletteras av att det kommer fem stjärfall till! Marken skakade.

Vi får panik då saken på himmeln till slut blir stilla och surrandet plötsligt tvärtystnar.
Marken blir stilla.
Det var som om det förebådade vad som komma skulle.
Jag började springa mot huset för att ta mig in, gömma mig men någon slet tag i mig och drog mig ut på vägen och in slyn o skogen.
Då bröt helvetet ut bakom oss och där vi stått fanns bara ett ljus så starkt att det inte gick att se om det fanns något annat av samhället kvar. Allt vara bara ett kallt illvitt sken cirka tio meter högt och över det: Svart, inga konturer av hustak eller träd. Bara tomt svart universum!

Skräcken var massiv och tog andar ur oss.
När vi sprungit i en evighet kom vi in i på en gata i ett främmande samhälle och alla sprang till samma låga hyreshus. Alla fönster var fördragna inga lampor var tända, inga gatljus.
Vi tog oss in i källaren.
Där stod en kille/tjej med en stor svart schäfer och utan ett ord visade hon oss till en lägenhet en våning upp.
Därinne fick man en känsla av att tiden stod still.
Som om tiden upphörde. Hur jag kunde veta det? Det var mer en känsla...
Inga ljud hördes heller därinne. Jag såg någon slå i en bordskant och en mugg åkte ned på golvet.
Bara tystnad.

Till slut blev det bara för mycket för mig och jag kastade mig ut därifrån. De tre trappstegen ut gav ett sådant eko i trapphuset att det lät som dt skulle klappra där för evig!
Jag hittade en bil och lyckades på något vis ta mig till Pauliström där intet liv syntes till, allt låg i mörker men såg orört ut. Jag var tvungen att hitta en bättre bil och snodde en Jeep som stod där. Den visade sig tillhöra B.P och han kom ut helt rasande och skrek efter mig. Jag vevade ner rutan och ropade att jag behövde ha den för det var något jag skulle stoppa.

Helt plötsligt var jag i ett kärrliknande område utanför Alseda mot Karlstorp.
Där fick jag till slut lämna Jeepen och fortsätta till fots. Bakom mig närmade sig det vita ljuset som en vägg i flera hundra km/ tim.
Ett brusande som till slut blev samma surr som i början närmade sig tillsammans med den vita väggen.

Jag rundade en stor sten och stod utan förvarning utanför en liten stuga och jag visste att därinne skulle jag äntligen vara trygg.
När jag öppnade dörren...vaknade jag! Då var klockan tio i sex imorse......................

När jag var barn...

...hade vi en Järnaffär i byn och det var en av höjdpunkterna att få följa med dit.
Där fanns absolut allt möjligt spännande att titta på.
Men jag ska berätta en hemlis;).

Det man ville åka dit för var för att få en stund med Gun och Ludde!

Ibland ville inte morsan att man skulle följa med och då kan jag lova att det blev världskrig på Torpavägen 4!
Jag vet en gång vi blev så osams att hon ledsnade på mig och tog med mig ändå.
Men då var det så illa att när Gun tittade på mig och förmodligen såg att jag tjutit försökte prata och muntra upp mig, blängde jag bara och mamma sa : -Äh, låt henne va!
Då gick jag bakom en hylla och ångrade att jag följt med för inte ville jag ju låta min ilska gå ut över världens bästa Gun?
Jag skämdes länge, länge efter det kan jag lova.

Gun var väl den som oftast var i affären men de gånger hon inte var det blev man såå besviken
Ingen kunde säga "lilla gumman" åt en med sådan värme och hon gick alltid ned på knä, blev i samma höjd som en annan.
Och oftast tog hon med mig in bakom disken till Ludde, deras stora, fina, vackra, goa Collie.

Helt enkelt fick hon en liten sur, osäker tjej att känna sig väldigt betydelsefull och än idag när jag träffar på henne ( fast nu är det flera år sedan) ekar orden "lilla gumman" och vet att hon är den som helt och fullt fått kalla mig det utan att jag känt mig det minsta minimaliserad eller förolämpad.
Förutom hon är det bara mamma och pappa som kan kalla mig det:).

Så tack Gun för att du fick mig att känna så, det betyder mycket än idag!
Du och Ludde!

Otroligt och sanslöst underbart!

Att på två dagar få se två olika sorters örnar häromkring är för mig nästan helt otroligt.
Särskilt att en och samma person ska få uppleva det i alla fall?!
Jag hade varit och besökt min kiropraktor i Eksjö och satt i godan ro på väg hem.
(Lagom slö och mörbultad:))
När jag kom strax efter majsfälten som ligger på var sida av vägen fick jag se en skugga i ögonvrån och skrek rätt ut när jag fick se det.
- Moa, titta en örn till!
Hon bara satt å gapade.
- Vad stor den är mamma, vilka vingar!

Och det var en lika maffig syn idag och vingslagen såg ut i slow motion...men vilken fart!
Jag kollade läget i backspegeln och stannade så fort jag kunde och grabbade kameran!
Naturligtvis fastnade remmen i handbromsspaken och jag hispade till och svor lite lätt. Men tre bilder blev det idag med. Här får ni två...
Att man kan ha sådan tur?!

Kan ju tillägga att den här var högre upp än den jag såg igår och dessutom snöade det kraftigt idag...

Vilken röta!

När jag efter en stunds fika och småprat med grannen skulle gå hem till mitt,
fick jag när jag stängde ytterdörren se en stor mörk siluett på himlen v baksidan ner mot ån.
Och min vana trogen hade jag kameran med ( fast jag bara skulle till grannen ja!;))
Jag tog tre bilder varav den sista blev helt kass eftersom grenar och hustak blev ivägen.
När jag zomade in i kameran reste sig "pälsen"!
Det var ju för tjyven en havsörn!
Ni kan tro att jag blidde salig?
Jag gick efter den men fyra cirklar senare var den utom synhåll. Jag såg tre till och blev eld och lågor men det avtod direkt då jag kollade i kameran för det var bara tre korpar på håll. Hahahaha.Så var min dag gjord:)!

Ice...