Den långa väntan är över...

...det blev ingen bebis;) ( nä inte planerat det alls) och heller ingen hundvalp ( inte heller på kartan), men väl en kattunge.
Vi har ju haft tre katter förut så....(jag som sagt sedan Benny dog att: NÄHÄ nu blir det inga fler, så var det jag som bestämde mig för den här)
En liten gulltott är det och man kan knappt låta bli honom alls.
Barnen har otroligt kli i fingrarna att hålla på med honom hela tiden!
Men efter att ha haft en hel hoper barn här på förmiddagen med tjo och tjim så är den lille helt slut nu och sover, sover och sover.
Måhända blir det ytterligare en natt med lite "ropa på mamma- jamande" och nafsande i öronen och tugga i mitt hår.
Men det gör inget...

Han har inte missat kiss o bajslådan en enda gång idag och det är oerhört duktigt för att ha bott i en ladugård tidigare, tycker jag.
Fast även där var kattungarna duktiga och gjorde inget på fria ytor utan bara där de kunde krafsa, de gör ju så, så det ska nog gå på ett kick att få honom helt rumsren:)
Van vid kattlucka är han också så den har vi stängt för utgång just nu. Håller honom inne ett slag tills han rotat sig med oss ordentligt, sen kan han så smått börja vara ute igen, med sällskap av oss såklart för då blir det ju nya saker igen att utforska och då är det bäst att va med lilla killen ett tag.

Lite ont gjorde det att ta honom från det underbara stället med fria ytor att springa på både i ladan och utanför, spännande stenmurar, andra djur, men, det var vi eller att "tas bort".
De kan inte ha fler goa katter därute så...

Måste säga att det känns lite nervöst med en så här liten i huset igen.
Det är ju åtta år sedan vi hade Jörgen så liten och det är märkligt vad man glömmer?
Var jag lika orolig då tro?
De är ju små skatter och inget ont i världen får ju hända dom!