Våren...

...är inte bara väderväxlingar och framtidstro.
På mig pendlar humöret lika ofta som solen gömmer sig bakom molnen.
Ena stunden full av energi för att vid minsta motgång eller kritik känna mig tömd på energin o nertryckt i skorna.
Är det bara så enkelt kanske att vintern satt sina spår och att det nu visar sig såsom det gör i naturen?
Upp och ner?

Höst o vårdepp.
Även om det mattats av med åren gör det sig fortfarande påmint...
Jag skulle gärna slippa.
Men som oftast när den sätter in behöver jag bara komma på att det är den som knackar på axeln så brukar det vända.
Så nu vänder det.
Nu har jag genomskådat den och skrattar åt den:).

Och att man har superfina vänner runt om i landet och närakring är naturligtvis den största hjälpen!
Utan dom faller man platt på näsan rakt ner i marken i 120 km/tim.
Tack för att ni finns...ni vet vilka ni är!