Ett isande avgrundsskrik...

...bröt tystnaden här på Missionsgatan för en kvart sedan och jag undrar hur många som nackhåren reste sig på husen här omkring.
Anledningen till det var att jag bad Moa och hennes övernattande kompis om en ficklampa då jag hörde att det morrade under min bil när jag var ute för att kolla om den var låst.
Jag blev väl inte direkt rädd men undrade ju vad det var.
När jag gick mot dörren ökade ju morrandet i styrka och jag skyndade väl på stegen lite.
Som om något skulle komma framrusande och bita av mig hälsenorna, fniss, fniss.

I samma ögonblick tjejerna kom ut med ficklampan kommer Harry utrusande från bilens underrede och efter ett litet mörkt avlångt streck efter.
En minitax!
Moa och jag springer efter och när Moa inser att Harry var i fara ger hon ifrån sig det mest panikslagna, dödsföraktade skrik ni bara hör på film annars!

"Ägarinnan"? kom från baksidan och på en halv minut var den lilla ettriga saken infångad.
Moa norpade till sig den när den sprang upp på våran trapp och det innan jag hann säga att hon inte skulle röra den.
Ja, för man vet ju aldrig.
Men den lät sig infångas och blev lämnad i den förtvivlade "mattes" famn.
Allt slutade bra även om stackars Harry nu kryper utmed golvet och är allmänt stirrig...
Och stackars Moa som blev så rädd.
Jag tog henne i famn och hon lättade på trycket med några tårar.
Nu sitter hon i fotöljen och spelar Nintendo DS.
Fast nu ska vi runda av här och krypa till kojs.
Hoppas inte allt för många blev störda i sin ev nattsömn.
Natti, natti....................