I måndags...

...var Emil och jag ute och gick i skogen med varsin kamera.
När vi kom ut på ett några år gammalt hygge med mycket björksly stannade vi upp en stund och HÖRDE deras bladknoppar brista...fantastiskt!
Sen stannade vi till vid en av Emåns krökar som bredde ut sig så det såg ut som vi var vid en liten sjö...

Efter tio minuter blev han rastlös och ville hem igen.
Då fick vi solen i ansiktet och blev så varma att det rann svett utmed näsan och i nacken.
Och som vi njöt!
- Vad jag längtat efter det här mamma!
- Inget kall vinter och nu är det en lång sommar vi får.

Hoppas han får rätt!