...och jag undrade om vi verkligen inte släppt in alla katter?
Jag masade mig opp och låste upp dörrn och öppnade.
Men det tog emot, kunde bara öppna fem, sex cm sådär.
Jag vinklade upp persiennerna så jag skulle se nedåt men jag såg inget så jag puttade till lite hårdare och fick upp den så pass att jag som vid det laget fått lite bättre mörkerseende fick se något som var betydligt större än en katt i dörrspringan!
Jädrar vad skrajj jag blev!
Med en smäll for dörrn igen och genom fönstret såg jag hur ett RÅDJUR skuttade iväg genom snön!
Att den inte reagerade när jag puttade på den då?
På morgonen såg jag att den skrapat fram murgrönan jag satte ut för några år sedan.
Stackars liten.
För mig får den gärna skrapa fram hela trädgården och mumsa, bara den inte stoppar i sig något den far illa av...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Det ska bli så skönt. Har varit en lång väntan. Fast å andra sidan så har vi haft en väldigt tur med schemat i sommar:). Tio dagar vid midso...
-
-Nu får jag aldrig krama honom eller se honom en sista gång! Tårarna rann tätt nedför kinderna och jag vaggade henne i min famn. Fanns inte ...
-
Foto: Owe Lundgren. Äntligen hemma i soffan igen! På alla fyra igen. Pappa Simen undrar varför han luktar så konstigt. Förmodligen luktar ha...
-
När ni och om ni lägger in en kommentar och inte har ett Google eller bloggerkonto går det ändå bra att Klicka där det står Namn/URL så kan...
-
...igår tittade jag inte ens på datorn. När jag kom hem från jobbet ville Moa titta på en film med mig. Okej, men bara en stund sade jag. Oc...
-
Kräftfiske, fest o goa kompisar! Nu ska vi knata i säng. Om några få timmar ska vi vittja sista gången. Har fått ca 70 st hittills. Tjo tjim...
-
Spelar väl ingen roll? Chisan en söndagseftermiddag va precis vad jag behövde! Kroppen retas men huvudet blev piggare "trot ellet ej...
-
...Morden i Midsomer, nu kan det väl inte finnas så många kvar i den byn att ta livet av? ( TV-serien)
1 kommentar:
Stackarn... De kan inte ha det lätt nu, de små (och stora) liven...
Skicka en kommentar