Vilken dag...

Benny!
Vid halvelvatiden på fm stoppade jag in honom i buren och det var med en klump i halsen som jag rattade in mot veterinären igen.
A och jag hade kommit överens om att fanns det inget att göra skulle han få "gå" och det redan idag!
Vi har hela julhelgen sett framför oss att cancern skulle sprida sig in i örat och ställa till oreda där med.
När vet. undersökte och bedömde att det trots allt blir svårt med en operation, dock inte omöjlig men med tanke på alla stora blodkärl i örat så- inte gärna.
Jag sa att det kanske är bättre att ta bort honom direkt?
- Näe! utbrast hon.
-Varför då? han är i utmärkt kondition ( trots övervikten) och mår inte ett dugg dålig vad det ser ut.

Jag blev så lättad att en tår hängde löst i vrån.
Det är ju det som känts så tufft! Att han är så pigg!
Men utan tillräcklig info tror man ju alltid det värsta?
Naturligtvis! jag gör det.
Och enligt den andra vet. fanns inget att göra.
Och säger de så och inget mer tror man ju att det är kört!? Hon trodde ju även att han var senil eftersom han jamade under hela vistelsen den gången.
Fast det klargjorde jag att det är bara i bilen och "här" som han gör så.
Jag tror inte alls att hon är en dålig veterinär på något sätt men det brast en del i kommunikationen tyvärr, ska bara understryka det!
Och jag ställde väl inte direkt bra frågor heller i bedrövelsen som blev då den gången!
Nåja.
Idag sade han inte ett ljud och dessutom låg han alldeles stilla i kattburen som vi lyft bort överdelen på.

-Nä, hade det varit min katt hade han allt fått hänga med ett tag till och jag märker ju på dig att du aldrig skulle låta honom må dålig en dag!
Sen berättade hon väldig utförligt om den här formen av sjukdom att den sprider sig aldrig inåt örat utan angriper bara de yttre delarna som bit för bit kommer att ramla av, men skulle det mot förmodan sprida sig gör den det till lungorna och han börjar hosta och magra av, må högre makter förbjuda det!
Och bort med salvan. Nu ska han bara få en halv kortisontabblett varje dag i 14 dgar. sen ska vi höras av igen.
Så det blir att öka den dosen igen. Hade ju precis börjat nedtrappningen där.
Men han har inga biverkningar kvar så det var av antibiotikan han fick det av.
Kortisonet har en avsvällande effekt och gör kanske att han inte vill klia sönder sig så mycket...

Och till dig Anneli, så hoppas jag det gick jättebra med din goa hund också! Det är alltid kul att se dig och prata en stund, vi hade ju en del "hyss" för oss förr! Kram!