tisdag 27 maj 2008
Owegubben då!
Stackars! Mamma är ängslig. Owe är dålig! Jag blir också orolig...väldigt orolig faktiskt! Men man måste tro att det går bra? Han får hjälp nu! Men mor känner sig så ensam. Önskar att vi bodde varandra närmare vid såna här tillfällen! Skickar många styrketankar till dem båda! Kram kram kram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
När man är nere är det bara att börja klättra, var det någon som sa! Nu gör jag det! Hej så länge!
-
Vad är det äckligaste DU vet? Eller varit med om? Ni får en stund att klura på det för det tar ett tag innan mitt inlägg kommer. Jag har det...
-
...ute i fågelhuset just nu! De vuxna ruggar och de unga ser inte bättre ut dom. Där håller deras fjädrar fortfarande på att utvecklas å s...
-
... makaroner, är det inte mumsigt i sin enkelhet? Det sitter jag och glufsar i mig i skrivande stund. Igår var suss och jag till Lessebo...
-
Kursdags i helgen. Äntligen! Innan dess nattskift. Familj. Vännerna. Vad mer behövs?
-
Foto: Linda Friman Den här långa stranden hade vi för oss själv i Suss o jag. Nästan i alla fall. Som mest kanske vi va femtio personer... ...
-
http://www.ufo.se/ Klicka in vettja!
-
...en gammal dam ringt. Första samtalet tog Emil och han pratade länge och jag hörde hur besvärad han lät så jag smög fram och undrade vem d...
-
Ska ni gå upp får ni gå innerst, förmanade Emil då han delat av trappan med ursköljda mjölkpaket som ska till återvinningen. Idag har jag gå...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar