97grams kantarell...

...jodå.
Nu har jag skenat runt i skogen igen.
Skulle bara plocka "lite".
Mest för att komma ut.
Så blev det en korg igen för inte kan man sluta inte?
Man går och går och går.
Kom en regnskur ibland men vad gjorde det?
När jag var på väg till sista stället tog jag bergssluttningen ner istället för stigen.
De va dumt!
När det var ca en och en halv meter kvar ner drattade jag ner förstås.
Landade tungt på v hand och kände de 69 kilona tänja leden till det yttersta och jag hann tänka att vilken tur att jag har mobilen med mig för nu blir jag liggandes här.
Trodde att handleden skulle gå av men i sista sekund hann jag vräka mig åt andra sidan och smärtan avtog.
Där hade jag en jädra tur faktiskt!
Men jag hann knappt bli lättad förrns det knakade till framför mig och ett rådjur fick sitt livs överraskning.
I det samma fick jag kramp i min vänstra fot då jag fortfarande kämpade för att inte hamna på handen igen som låg under höften.
Lyckades rulla runt helt på sidan och då skrek rådjuret till och for fyrfota ner i ån!
Där gav den upp ett skrik som om jag stuckit kniven i den.
Stackarn!
Men jag hörde hur det prasslade i vassen längre bort så den tog sig nog upp och drog vidare på land.
Jag släppte tanken på den och kämpade mig upp och kände efter hur jag mådde.
Lite svag känning i hela vänstra sidan och vickade lite på handleden.
Ok.
Svampplockningen kunde fortsätta.
Det blev även ett par nävar blåbär och lingon till pippina hemma.

Nu är jag lagom mör kan jag tala om!
Fingrarna värker, nacken likaså.
Musklerna i ryggen fick också vad dom tålde...undrar om jag tar mig ur sängen i morgonbitti?

Saknar redan...

S O M M A R E N !

Upp o ner som en pannkaka!

i förgår alla tiders, igår både upp och ned men mest upp såklart med så fin sång på morgonen och sen få sova vidare.
Tänk att barnen är så stora nu att de reder sig själva innan skolan:)
 Vaknade halv tio och satte mig för att tacka på Fb.
Oj, det var ju present i sig att bli så gratulerad av så många där!
Otroligt!
Det rullade in hela dagen och eftersom jag ändå inte hade så mycket för mig med barn och man borta kunde jag tacka vart efter:)
Fast mellan "sittningarna" lyckades jag ändå hålla rutinerna flytande med fågelhantering, tvätt, dammsugning och div småplock som vanligt.
När barnen kom hem blev det Maxibesök och tårtköp.
En underbar bärtårta och en "vanlig" prinsess.
Inte mycket kvar av dem nu och det var ju det som var meningen.
Pappsen var inne en kort stund mitt i matlagningen och fick ta med sig varsin bit till honom och Birgitta då de inte kunde komma senare.
Svärmor med sambo kom inte heller så ett tag stod jag där med lite hängande huvud och undrade vad jag skulle ta mig till med all tårta?
Men vi löste det själva!
Beror på om jag kan knäppa arbetarbyxorna imorgon;)?

Idag har födelsedagsruset lagt sig, bubblan sprack så fort jag öppnade ögonen imorse och allt känns trögt o motigt.
Är det åldern, hahahaha?
Nä, det är vädret och årstiden mest tror jag.
Så här är det varje år vid den här tiden, kortare eller längre perioder.
Hopplöst!
Det enda som håller mig uppe så här års är färgerna ute.
Familjen som får mig att forsätta kliva upp, jobbet...annars skulle jag sova mig igenom hela hösten tror jag!

Här är vi som flyttat...



Trean. Busig

Fyran. En slimmad med underbar teckning

Tian. Ettrig o gåpåig med vass blick.

Tolvan. En okomplicerad o lugn fågel.

Trettan. Den mest orädde och lugnaste av de tretton ungarna. Goa TRETTAN.

Hoppas ni får bra hem och långa liv och glädjer som ni glatt mig....

Imorgon är det flyttdags...

... det blir både spännande och vemodligt!
Hoppas det går smärtfritt och att boendena blir bra för alla:)!
Det blir flytt för fem. Vilka meddelas senare;)

Finns alltid de som...

...har det sämre.
Försöker intala mig det för naturligtvis VET jag att det är så!
Fast inte vet jag om det gör en starkare eller att man får mer jädraranamma?
Nu börjar det faktiskt kännas förknypplat motigt:(!
Precis som man börjat andas i takt med vardag och rutiner igen kommer nästa smäll!
Smällar man känt förut, erfarit.
Det räcker nu!

Moa och Valdemar...

En vecka mellan inläggen...

...det är inte medvetet!
Det rullar på så fort här just nu och bloggen glöms bort.

Linda i ett nötskal...

 Ringde min man nyss och ville att han skulle köpa med sig mjölk på vägen hem efer jobbet.
- Jag jobbar inte idag men visst kan jag köpa med mig mjölk på vägen hem, hörde jag att han log.
- Jasså, å var é du då? undrade jag.
- Eskilstuna!
- Jahaaaa, var det idag nickade jag och sa att då fixar jag mjölken själv;).
Snacka om vilse! ;).

Visst har jag hört nåt "surr" om att en motor skulle bromsas men att det va idag........DET har visst gått mig förbi.