torsdag 27 januari 2011
onsdag 19 januari 2011
1.
Vi får uppleva fyra ovanliga datum i år; 1/1/11, 1/11/11, 11/1/11, 11/11/11.
Ta de två sista siffrorna i ditt födelseår plus det antal år du fyller i år så ska du få se vad det blir!
Ta de två sista siffrorna i ditt födelseår plus det antal år du fyller i år så ska du få se vad det blir!
måndag 17 januari 2011
Svar på bildgåtan...
...fick tre svar, två här o en på bloggmejlen och jag kan ju säga att ni hade rätt alla tre.
Får väl försöka anstränga mig mer en annan gång!
Kanske blir det fler gissningar då också?
Skirö Tjejer Finfina Grejjer!
Moa på väg ut...
Laget peppas inför en halvlek
Lite spex
Skirös målvakt var helt strålande och gjorde många imponerande räddningar!
Här tog hon en med knät...
...i det stora hela så kan jag ärligt erkänna att jag är nog ingen rolig bandymorsa att stå bredvid.
Inte så att jag skriker dumheter åt dom på planen men det är ett evigt muttrande det kan jag lova!
Och suckande.
Igår hojtade jag såpass att rösten sprack å jag fick hosta som givetvis resulterade i att ett blodkärl gick sönder i halsen. Så efter korven och drickan fick jag en jäkla värk i magen.
Efter ytterligare en liten stund kom illamåendet.
Och det mina vänner berodde nog mer på blodet än på korven men inte sjutton skulle jag komma mig för att erkänna det?
Klart det var motståndarlagets ( Nässjös) halvljumna korv som ställde till så jag fick åka hem innan det var slut!?
Nässjö blå killar- Skirö Tjejer: 6-5.
Nässjö gul killar- Skirö Tjejer: 4-3.
Tranås killar- Skirö Tjejer: 2-2.
söndag 16 januari 2011
lördag 15 januari 2011
måndag 10 januari 2011
Det här inlägget...
...får handla om igår natts kattfight här utanför.
Vid halv två, två-tiden fick jag springa ner och kolla så inte våra gamla uvar satt å morrade å höll på att ryka ihop, men det visade sig att det var två andra katter som var precis utanför som var i luven på varandra. Våra två satt som statyer i fönstret och tittade på fighten utanför.
Och det var lite sorgligt att se de två.
Den ena blötare än den andre.
Det bara rann om dom!
Vad ska de ut i regnet att göra;)?
Den svartvita långhåriga var nog den som förlorade kampen om man ska döma av alla tussar som ligger där nu?
Det var också den som försiktigt och på sin vakt smög härifrån när jag knackade på rutan, med den andra efter sig.
Kanske fortsatte de slåss på en av grannträdgårdarna?
Men istället för att följa efter den långhåriga i spåret direkt såg jag hur den sneddade över gatan på ett annat ställe och genskjöt den på mitten av den andra trädgårn.
De är inte dumma, katterna!
Jag gick iaf och la mig igen och hörde inte mera. Jag skulle ju upp tjugo över fyra och hade inte somnat än!
Och så för en stund sedan såg jag den andra och den hade en rejäl reva på nosen så tydligen fick den sig en rejäl skrapa också...
Bara att hoppas att de inte blir alltför tilltygade när de brakar ihop.
Har de otur kan de ju bli liggandes i flera dagar............................................................
Vid halv två, två-tiden fick jag springa ner och kolla så inte våra gamla uvar satt å morrade å höll på att ryka ihop, men det visade sig att det var två andra katter som var precis utanför som var i luven på varandra. Våra två satt som statyer i fönstret och tittade på fighten utanför.
Och det var lite sorgligt att se de två.
Den ena blötare än den andre.
Det bara rann om dom!
Vad ska de ut i regnet att göra;)?
Den svartvita långhåriga var nog den som förlorade kampen om man ska döma av alla tussar som ligger där nu?
Det var också den som försiktigt och på sin vakt smög härifrån när jag knackade på rutan, med den andra efter sig.
Kanske fortsatte de slåss på en av grannträdgårdarna?
Men istället för att följa efter den långhåriga i spåret direkt såg jag hur den sneddade över gatan på ett annat ställe och genskjöt den på mitten av den andra trädgårn.
De är inte dumma, katterna!
Jag gick iaf och la mig igen och hörde inte mera. Jag skulle ju upp tjugo över fyra och hade inte somnat än!
Och så för en stund sedan såg jag den andra och den hade en rejäl reva på nosen så tydligen fick den sig en rejäl skrapa också...
Bara att hoppas att de inte blir alltför tilltygade när de brakar ihop.
Har de otur kan de ju bli liggandes i flera dagar............................................................
På G igen!
Skönt det!
Just nu pågår det sista av att städa undan julen och rensa i garderoben.
Det är ju inte klokt vad lite kläder jag använder?!
Ska jag vara ärlig är det mjukisbraller och t-shirt dagarna i ända!
Och nu på vintern har jag ju bara min megastora täckkappa så inte klär jag mig annorlunda för att åka, typ, till stan heller. É ju ingen som ser vad jag har på mig ändå!
Passar mig perfekt...
Erikshjälpen nästa med det sen då, för ska jag vara ärlig är det nästan bara nytt jag rensar bort.
Oanvänt.
Hoppas det kommer till användning nu då!
Och sparka mig arselet när jag får för mig att åka å handla kläder nästa gång!
fredag 7 januari 2011
Latmasken värker...
...i ryggen!
Efter att ha legat i feber tisdag och onsdag och en liten släng igårkväll känner jag att det är hög tid att komma igång igen. Fast det tycks ta en farslig tid att repa sig, hm, kan det ha med åldern att göra? Bara jag rör mig rinner svetten! Och musklerna skriker NEJ!
Och efter att ha varit med Emil till tandläkaren tidigt i morse fick jag gå å lägga mig och sov i tre timmar!
Men nu i skrivande stund är jag så rastlös och det är ju ett gott tecken:)
Blir en mjukstart på jobbet imorgon på sex timmar.
Sorgligt att se hur folk på andra bloggar hoppar på varandra och sedan inte har en aning om vad de gjort för fel?
Många gånger vill man ju bara "gå in och ruska om dom" men det får vara. Kanske är det ett sätt att få upp läsarsiffrorna?
Fast å andra sidan, vad vet jag som bara skriver om vardagliga rätt obetydliga saker?
Jag slänger mig inte med fina ord eller djupa, underfundiga texter som kan skapa debatt.
Vill inte försöka sätta någon på pottkanten och ifrågasätta andras åsikter.
Varför inte då?
Men hallå det ser ni väl?!
Jag är ju bara en vanlig, medelålders kärring som slutat grubbla och försöka ändra på världen.
Även om jag som de flesta nog tycker att det mesta här bland oss dödliga människor är både orättvist och grymt!
Jag ser allt vad som är, finns och sker i världen.
Jag bidrar med det lilla i form av gåvor då och då, men känner oftast att det aldrig är nog.
Vad mer kan jag göra?
Annat hade det varit när jag var i 20-25årsåldern.
Då jädrars hade jag nog rört upp ett å annat för att göra min bestämda åsikt om allt, hörd!
Nu sitter jag här nöjd och belåten på det breda ars..t och tar det mesta med ro.
Det viktigaste i mitt liv har jag här, det är min värld!
Jag älskar inte min röst som förr om ni förstår vad jag menar.
I det stora är jag ju betydelselös och otillräcklig.
Här hemma vet jag att jag är behövd och älskad.
Det finns inte så mycket annat som betyder något.
Mina nära kära, vänner och den vardagliga tryggheten.
Efter att ha legat i feber tisdag och onsdag och en liten släng igårkväll känner jag att det är hög tid att komma igång igen. Fast det tycks ta en farslig tid att repa sig, hm, kan det ha med åldern att göra? Bara jag rör mig rinner svetten! Och musklerna skriker NEJ!
Och efter att ha varit med Emil till tandläkaren tidigt i morse fick jag gå å lägga mig och sov i tre timmar!
Men nu i skrivande stund är jag så rastlös och det är ju ett gott tecken:)
Blir en mjukstart på jobbet imorgon på sex timmar.
Sorgligt att se hur folk på andra bloggar hoppar på varandra och sedan inte har en aning om vad de gjort för fel?
Många gånger vill man ju bara "gå in och ruska om dom" men det får vara. Kanske är det ett sätt att få upp läsarsiffrorna?
Fast å andra sidan, vad vet jag som bara skriver om vardagliga rätt obetydliga saker?
Jag slänger mig inte med fina ord eller djupa, underfundiga texter som kan skapa debatt.
Vill inte försöka sätta någon på pottkanten och ifrågasätta andras åsikter.
Varför inte då?
Men hallå det ser ni väl?!
Jag är ju bara en vanlig, medelålders kärring som slutat grubbla och försöka ändra på världen.
Även om jag som de flesta nog tycker att det mesta här bland oss dödliga människor är både orättvist och grymt!
Jag ser allt vad som är, finns och sker i världen.
Jag bidrar med det lilla i form av gåvor då och då, men känner oftast att det aldrig är nog.
Vad mer kan jag göra?
Annat hade det varit när jag var i 20-25årsåldern.
Då jädrars hade jag nog rört upp ett å annat för att göra min bestämda åsikt om allt, hörd!
Nu sitter jag här nöjd och belåten på det breda ars..t och tar det mesta med ro.
Det viktigaste i mitt liv har jag här, det är min värld!
Jag älskar inte min röst som förr om ni förstår vad jag menar.
I det stora är jag ju betydelselös och otillräcklig.
Här hemma vet jag att jag är behövd och älskad.
Det finns inte så mycket annat som betyder något.
Mina nära kära, vänner och den vardagliga tryggheten.
torsdag 6 januari 2011
Feberfri...
...idag.
Men har å andra sidan en skalle som smällvärker!
Eller rättare sagt ett ansikte som gör det.
Andfådd. Som lite håll i bröstet.
Men så är det och det är på bättringsvägen nu, tack o lov.
Tack o lov var det igår också!
Harry våran gosekatt, försvann!
Han som aldrig brukar va längre bort än att det bara rasslar till så står han vid dörren då man ropar på honom.
Han gick ut samtidigt som A när han hämtade tidningen och blev kvar ute då han åkte till jobbet också.
Strax innan tio tog jag mig upp och gick för att ta in honom, visste att han gått ut på morgonen och skämdes lite för att ha sovit så länge. Vet ju att katterna helst inte gör mer än sina behov och vill in snarast igen sedan.
Men ingen Harry kom när vi ropade och efter ett par timmar tvingade jag på mig kläder fast kroppen värkte men oron var starkare och gick ut. Gick runt kvarteret och bara väntade på att få se röda kattussar eftersom vi observerat rävspår strax intill hans.
Var bombsäker på att han blivit tagen av den! Men inga spår någonstans...
barnen var knäckta, jag var knäckt och önskade bara att bilderna jag hade i huvudet inte stämde överens med verkligheten utan att det gått snabbt och smärtfritt till om han nu måste vara borta.
Vid lunchtid kom min älskade A hem en snabbis och tog den enda rundan jag inte gått och han o barnen fick höra ett jamande!
DET VAR Harry!
Han satt instängd i en grannbod och A helt enkelt bröt upp dörren (Som han fixade till någolunda efteråt) så Moa kunde gå in å hämta honom eftersom han var för skärrad för att tordas komma fram.
Han var stel och uppfluffad i pälsen som de blir då de fryser. Som fåglar burrar upp sig.
Stackarn!
Det var raka vägen in till matskålen och vattnet och sen ville han ut igen:)
Fast då bara för att göra sina behov.
Ni må tro att han sov gott sen och jag med:)!
När jag senare såg grannen komma hem ringde jag dit och förklarade vad som hänt och som tur var förstod hon, så det var ingen fara med det.
Men har å andra sidan en skalle som smällvärker!
Eller rättare sagt ett ansikte som gör det.
Andfådd. Som lite håll i bröstet.
Men så är det och det är på bättringsvägen nu, tack o lov.
Tack o lov var det igår också!
Harry våran gosekatt, försvann!
Han som aldrig brukar va längre bort än att det bara rasslar till så står han vid dörren då man ropar på honom.
Han gick ut samtidigt som A när han hämtade tidningen och blev kvar ute då han åkte till jobbet också.
Strax innan tio tog jag mig upp och gick för att ta in honom, visste att han gått ut på morgonen och skämdes lite för att ha sovit så länge. Vet ju att katterna helst inte gör mer än sina behov och vill in snarast igen sedan.
Men ingen Harry kom när vi ropade och efter ett par timmar tvingade jag på mig kläder fast kroppen värkte men oron var starkare och gick ut. Gick runt kvarteret och bara väntade på att få se röda kattussar eftersom vi observerat rävspår strax intill hans.
Var bombsäker på att han blivit tagen av den! Men inga spår någonstans...
barnen var knäckta, jag var knäckt och önskade bara att bilderna jag hade i huvudet inte stämde överens med verkligheten utan att det gått snabbt och smärtfritt till om han nu måste vara borta.
Vid lunchtid kom min älskade A hem en snabbis och tog den enda rundan jag inte gått och han o barnen fick höra ett jamande!
DET VAR Harry!
Han satt instängd i en grannbod och A helt enkelt bröt upp dörren (Som han fixade till någolunda efteråt) så Moa kunde gå in å hämta honom eftersom han var för skärrad för att tordas komma fram.
Han var stel och uppfluffad i pälsen som de blir då de fryser. Som fåglar burrar upp sig.
Stackarn!
Det var raka vägen in till matskålen och vattnet och sen ville han ut igen:)
Fast då bara för att göra sina behov.
Ni må tro att han sov gott sen och jag med:)!
När jag senare såg grannen komma hem ringde jag dit och förklarade vad som hänt och som tur var förstod hon, så det var ingen fara med det.
måndag 3 januari 2011
Det känns att man inte är...
...särskilt skapt för att slarva på nätterna längre.
Det får man sota för dagen efter!
Var ute på vift till efter halv tolv inatt och skulle skutta upp tjugo över fyra imorse igen.
Och jo då, det gick rätt skapligt att ta sig upp men efter frukost lade min kropp av i ca en timme. Kände mig lite yr, matt i bena och hade grus i ögonen.
Men det var värt varenda stund av vånda!
Tack igen om du läser det här och hälsa din gulliga dotter:)
Jag håller tummarna att det går din väg och att det blir så bra, så bra!
Nu är det dags att försöka få kottarna i säng så...hej solong!
Det får man sota för dagen efter!
Var ute på vift till efter halv tolv inatt och skulle skutta upp tjugo över fyra imorse igen.
Och jo då, det gick rätt skapligt att ta sig upp men efter frukost lade min kropp av i ca en timme. Kände mig lite yr, matt i bena och hade grus i ögonen.
Men det var värt varenda stund av vånda!
Tack igen om du läser det här och hälsa din gulliga dotter:)
Jag håller tummarna att det går din väg och att det blir så bra, så bra!
Nu är det dags att försöka få kottarna i säng så...hej solong!
Sparvhöken satt bara där...
Accipiter nisus ( female)
Jag tog en bild men var tvungen att byta fönster för det blänkte så mycket i rutan där jag stod.
Och när jag ser in i kameran och ska trycka av igen funkar det inte och jag svär inombords: F..n batteriet é slut!?
Så det var det inte och rätt var det var klickade det till i "Nicke" men vad hjälpte det?
I samma sekund blir den störd av granne som kommer och kör ut med bil och vips är den borta borta:(!
Det är så typiskt så det är inte sant!
Bilden blev ingenting!
Och det var ett kanonläge!
Den satt så perfekt så jag får nog aldrig se en rovfågel sitta så perfekt med byte mer!
Inte på så nära håll i alla fall.....................................suck.
Men det blev 1 bild iaf:) Alltid något.
lördag 1 januari 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Populära inlägg
-
Det ska bli så skönt. Har varit en lång väntan. Fast å andra sidan så har vi haft en väldigt tur med schemat i sommar:). Tio dagar vid midso...
-
Kräftfiske, fest o goa kompisar! Nu ska vi knata i säng. Om några få timmar ska vi vittja sista gången. Har fått ca 70 st hittills. Tjo tjim...
-
.jpg)
- Ge mig snö, sade jag. Leendet kunde inte bli bredare från grannen! Tur att öronen tog emot;) SNÖ fick jag! Det ser ni ju på bilden! I lör... -
Gå in och klicka i "undersökningen" HÄR: http://irrebredin.blogspot.com/ Längst upp till höger finns denna enkät. Du är anonym.
-
Och som hon kvittrade när hon åkte iväg på sin cykel till skolan! I fönstret stod en känslofylld mamma å vinkade. En piggare lillebror. - De...
-
Ytterligare en bra dag. Fast nu är Moa lite förtvivlad över en tandusling som inte ids lossna och fara ut tillräckligt snabbt. Men den är så...
-
Som sagt igår var en braig dag. Dagen hittills har inte hunnit bli så möe än. Låg till ( hör o häpna) kvart över elva! O nu ligger A igen ef...
-
...men nu är det taget och jag känner mig befriad...det var lätt som en plätt! Några tangenttryckningar och vips...det är över!
-
Jag satt och glodde igenom några av de flera tusen bilderna jag har på CD. Och hittade dom här... och som vanligt, klickar ni på dom blir de...
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
