Glömde ställa klockan...

...vaknade nio minuter ö åtta när jag hörde A,s bil utanför.
Tänkte, vilken tur att jag hörde hans bil eftersom klockan inte är ställd.
Trodde han skulle åka till jobbet nu.
Det var bara det att jag tyckte det var för ljust ute?
Kollar mobilen och flyger upp!
Skolan har börjat!
Jag möter honom i köket och sa:
- Vi har försovit oss.

- Kan man nog lugnt säga skrattar han å jag är bara hemma för att hämta en grejj.

Det var ju tur det annars kanske vi sovit än?
Men att jag inte hört honom på morgonen?
Jag brukar ju alltid vakna när han skramlar i köket.
Alltid!
Nu har jag missat det två gånger den här veckan.
Helt otroligt!?
Har han äntligen lärt sig att tassa eller är det jag som sover som in i hundans hårt?
Hm?

Nåja, barnen hann både äta frukost och kivas och Emil var väl lite bekymrad över att han skulle missa en del på slöjden, men så är det.
Ett par minuter över halv nio skuttade de ur bilen och vinkade till sin grämande morsa som gjorde allt för att peppa dom på vägen till skolan. För att de inte skulle känna sig dumma när de kliver in i klassrummet och alla blickar vänds mot dom.
(Kommer ju själv ihåg hur det var även om jag inte minns att vi försov oss nångång.
Men sen blev jag väl ibland när jag drog benen efter mig när jag skulle gå dit. Och hörde på håll att det ringde in.)

- Skyll på eran slarviga morsa som inte ställer klockan på väckning!

- JAA VI SKA, sa de i kör och suckade lite åt mig.
Hej då:).

Morfars gamla kofta...

...fick jag plocka fram idag.
Blev lite frusen och kom på att den hänger ju däruppe bredvid mormors päls.
Blev lite full i skratt då jag kom ihåg hur det var när jag fick den där koftan.
Då var den stor som ett hus för mig och nu verkar den ha krymt en heeeeel del!
Nja, ni förstår varför eller hur?
När jag tog fram den idag (som sagt) körde jag näsan i den som jag brukar men inte luktar den morfar längre, den doften var försvunnen sen länge.
Det påminner mig förresten om en stark dröm jag hade i februari -92.
Förmodligen tycker ni det här låter helt stolligt men den drömmen fick mig faktiskt att samma natt kliva upp och börja packa och gå ur ett förhållande som varit på upphällningen ett bra tag.
(Intet ont om honom, den dåvarande nu, absolut inte, men det var som det var...)
Man säger ju att man bearbetar saker och ting i drömmarnas värld och sorterar viktig information och den här drömmen formligen slog mig på käften, fick mig att göra det rätta då.

Så här var drömmen:
Min dåvarande sambo och jag var ute och åkte bil.
Vi började gräla om något och jag blev helt utom mig av både ilska och frustration och skrek åt honom att köra hem igen.
Jag slet upp ytterdörren därhemma och blir stående med den i handen vidöppen, för där rakt in i rummet efter hallen står morfar!
Jag blir helt matt och undrar ( han är ju död)
- Men morfar vad gör du här?
Han ler mjukt och säger bara, Jag är här.
Sen hux flux är hela rummet bakom honom fullt av människor, både såna som levde och var döda. De var leende och pratade så det sorlade så där som det gör med mycket folk i ett rum, inte högljutt utan allt var fint och tryggt. Och någonstans där bland alla röster hördes morfars lugna stämma, Jag är här. Jag är här.
Jag fann honom sittandes i soffan och jag vuxna (hrm, 22) tjejen satte mig i hans knä och han höll om mig och det enda jag hörde var när han fortsatte säga, Jag är här.
Han hade en vit skjorta med småsmå ljusgula rutor med en beige tunn rand runt och ett par brungeiga byxor på sig och luktade så där (minns inte det nu men skulle jag känna den igen, vet jag) som han gjorde.

Jag vaknade av att jag grät och jag var tvungen att väcka sambon och berätta att jag träffat morfar. Så verkligt var det!
Jag kunde fortfarande känna hur han hållt om mig och kunde fortfarande känna doften av honom i näsan!
Sambon kunde väl inte ta det till sig hur jag än beskrev så jag blev ju sur (som vanligt då) och det var då jag bestämde mig och klev upp och gick in i stora garderoben och började packa!
Nu tror jag nog att jag fattat det beslutet att flytta redan, men på något sätt blev det spiken i kistan för det förhållandet. Jag fick styrkan.
Jag hade ju många gånger suttit på nätterna och bett "någon" om hjälp hur jag skulle göra. Suttit och sett ut på den mörka natthimmlen och grubblat och gråtit.
Känt mig som den ensamnaste i världen...
Nu fick jag hjälp den natten kändes det som. Morfar var med mig och jag skulle klara det!
Det gjorde jag också.................................................................................Tack, älskade morfar!
Nu sitter jag här med koftan och njuter av värmen.
Aldrig kommer jag att göra mig av med den.
Inte ens om den krymper ännu mer;).

Blev med ny...

...tvättmaskin idag.
Efter 7 år gav den andra upp.
Tack för hjälpen med att ta ner den gamla o sen upp med den nya, goa granne!

Annars har det varit en slöardag, trodde aldrig att jag skulle vakna ordentligt faktiskt.
Men så i eftermiddags efter fem någon gång vart det fart på kärringa men det är så dags då?
Nu sitter jag här pigg som en lärka halv tio på kvällen och kan ju inte dra igång med nåt särskilt då de övriga har lagt sig för å tryna.
Hmmm.
Nä, det blir väl till att spendera en stund här och sen somna i soffan till tvn som vanligt?
Annars kan jag ju sitta och drömma och skissa på kommande projekt.
Tänker inte avslöja nåt mera än men det kommer...

Nyhetstorka?

På Aftonbladet kan man nu läsa om vad jag såg på en TV-dokumentär för ett flertal år sedan. Tycker mig se mer och mer sådant i tidningen...gamla sensationsnyheter när mord, massdöd, naturkatastrofer och annat elände tryter kan kvitta!
Var har alla STORA glädjande nyheter tagit vägen? Måste väl finnas massor i världen!?
Ungefär som på tv:ns nyheter en nyhet är bara intressant om det är hemskt o tragiskt?!
Ett litet gulligt "simpelt" exempel, det finns ju andra ex men:
Skulle någon and byggt bo på tv-husets tak får den sju sekunder innan programmets slut...

Angående...

...Morden i Midsomer, nu kan det väl inte finnas så många kvar i den byn att ta livet av? ( TV-serien)

Bara lite kort...

...går på sista natten nu vid 1800.
Tiotimmarspasset inatt gick lekande lätt så hoppas den här gör det också.
Men hemma är det värre. Tiden går FÖR fort!
Och kroppen och humöret är SÅ SEEEGA! Jag vaknade nu vid ett par minuter ö halv två.
Ville kolla mina mejlar, kolla in hos "mina" bloggare landet runt, vakna te lite;).
Energi att sitta vid datorn finns inte egentligen.
Skriva.

Näee. nu ska jag sätta lite rotation, komma igång, dricka kaffe,
få i mig någe att äta, strax efter 17 måste jag åka.
Undrar om någon av de mina hinner hem?
Vore "gött" med en kram eller två innan jag drar iväg.
De är på bandy.
En i Tranås och en i Bruzaholm
Hej då so long...

Snön har tagit över...

...och imorse när jag åkte hem från jobbet glittrade snön i billjuset som om där låg miljontals diamanter utkastade i naturen och det var som en saga att åka där i mörkret med allt glitter runt mig!
(Försökte förtränga att tempen låg på - 20 grader.)Här är en tidigare bild och än så länge bara frost.