En promenad...

...först med Moa bredvid, cyklandes.
När jag vände fick jag en hoppande, skuttande, trallande, trixande Emil med mig också. Det är en så energisk unge det där och jag skrattade när han försökte gå när jag frågade om han kunde prova att bara gå vanligt bredvid mig. Men efter ett par tre meter började axlarna veva, sen hela överkroppen och vips kom det ett skutt igen!
- Näe, mamma! Jag kan inte bara gå sa han å skrattade, skuttande.
Moa cyklade hem i förväg. Det gick väl för sakta bredvid buskillen och mig så hon bad om nycklarna och drog. Stora tjejen.
Snart ska jag göra mig iordning. Nattskiften väntar...
Natti, natti! Ni som sover om "nättera".