Trädkrypare...

Precis när jag skulle ge upp skådandet för idag fick jag se en liten krabat på marken som jag inte sett på hela vintern här vid trädet.

I detsamma kom Emil inspringande på trädgården och trodde att nu flyger den ju, men icke:)!

Den kurade ihop sig vid stammen dit den hoppade upp direkt då den märkte grabben.

Där satt den stilla, stilla och blundade (såg jag i kikaren).

Som om: nu syns jag inte.

Jag roffade åt mig kameran och tofflade ut.

Den kilade dock runt stammen när jag kom för nära så jag fick så gott jag kunde iaf, "slingra" mig efter trots min värkande rygg.

Vad gör man inte?

Visst är den söt?