Ni har sett det förut...

Det var några år sedan jag satt och kluddrade nu och det sitter inte i ryggmärgen.

Inte på mig.

Jag vill påstå att jag fått kämpa för varje streck.

Ibland.

Oftast...

Det kunde ta timtal att få fram en skugga som jag kunde nöja mig med.

Och väääldigt mycket ritpapper.

Jag har aldrig kunnat med radergummieffekten.

Det blir inte bra.

En yta som till slut blir grådaskig och knottrig av ett upprugglat papper.

Då är det bara att börja om!

En teckning kunde ta flera dagar att göra ibland.

Men det här är mest smått klotter som jag ofta satt med på raster eller en ledig stund på jobbet.

Ibland vid telefonen, ni vet då det var en skruvad sladd i luren och man inte kunde göra så mycket än att sitta still;).