95 år fick hon bli. Igår natt gick hon bort. Så lik min morfar.
Varenda gång jag passerade Strängnäs drog blicken mot det ställe hon bodde. Tänkte varje gång att det skulle vara kul att träffa henne igen. Nu blir det inte så. Min blick kommer ändå att vändas dit nästa gång jag drar förbi, mot kyrkogården till momor och morfar eller Mariefred eller Åkersstyckebruk. Fast man brukar ta hela rundan när man ändå är där för annars känns det tomt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
.jpg)
...trodde jag i alla fall att det här var när jag såg den. Nu efter att ha tittat i min bok vet jag inte längre. Någon annan som vet? -
...när jag öppnade min sida här på datorn var hälften av ikonerna på skrivbordet väck! NÅGON har varit och rensat bestämt, å det är inte jag...
-
.jpg)
Foto: Linda Friman. Han gurglade av skratt! Lilla goa TED! Det var en strålande fin dag med klarblå himmel...och där flög han:) -
På Aftonbladet kan man nu läsa om vad jag såg på en TV-dokumentär för ett flertal år sedan. Tycker mig se mer och mer sådant i tidningen...g...
-
Så lättlurad man kan vara! Men inte mera lättlurad än att jag kan kolla upp saker jag med. Igår var jag på en s.k seans. Det var väldigt kän...
-
...Zone realitys program Unexplained reality är verkligen ett av de mest vilseledande och fördummande program jag någonsin sett men samtidig...
-
Varför, varför, varför? När ska jag börja lita på min instinkt? I tisdagskväll satte jag batteriet till "Nicke" på laddning. Tänk...
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar