95 år fick hon bli. Igår natt gick hon bort. Så lik min morfar.
Varenda gång jag passerade Strängnäs drog blicken mot det ställe hon bodde. Tänkte varje gång att det skulle vara kul att träffa henne igen. Nu blir det inte så. Min blick kommer ändå att vändas dit nästa gång jag drar förbi, mot kyrkogården till momor och morfar eller Mariefred eller Åkersstyckebruk. Fast man brukar ta hela rundan när man ändå är där för annars känns det tomt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
.jpg)
Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j... -
Jag har ju sagt att jag är en hejjare på att minnas ansikten? Om jag så bara möter någon, någonstans, någongång. Det är inte så roligt alla ...
-
Jag behöver väl inte tala om vilken som är fejk? (klicka på bilden) se även här i ett tidigare inlägg http://lindafriman.blogspot.com/2008/... -
... jag vill inte. Bara sova. Svart och ledsen inombors......................... Så kommer kvällen och det lättar i sinnet. Det är så de... -
Foto: http://www.sunkit.com/museum/artister/eldorados/index.shtml HAR ni tittat i era gömmor efter den här lilla plattan ännu? Solen vräker ... -
Nä, det är det ju inte! Måndag alltså! Men måndagskänsla är det denna torsdag. Och om vi backar till Rubriken på detta inlägg så kan jag be... -
Jag har en sådan! Lade undan den i en ask redan i början på förra året. Kände direkt att det va något mysko med den när jag kom hem. Undrar ...
-
...var tillfälligt ute när jag städade holkarna och fyllde på med nytt fräscht spån. Stilla tyst och så fint satt denna och väntade medan...
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar