95 år fick hon bli. Igår natt gick hon bort. Så lik min morfar.
Varenda gång jag passerade Strängnäs drog blicken mot det ställe hon bodde. Tänkte varje gång att det skulle vara kul att träffa henne igen. Nu blir det inte så. Min blick kommer ändå att vändas dit nästa gång jag drar förbi, mot kyrkogården till momor och morfar eller Mariefred eller Åkersstyckebruk. Fast man brukar ta hela rundan när man ändå är där för annars känns det tomt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
... makaroner, är det inte mumsigt i sin enkelhet? Det sitter jag och glufsar i mig i skrivande stund. Igår var suss och jag till Lessebo... -
...kan få helt olika färgställningar och det är det som fascinerar mig:) -
Att vakna efter sista natten och på friveckans första dag brukar inte vara med någon större dramatik. Naturligtvis är man skitslut och har ...
-
Hos oss bor det två engelska donnor som av en anledningen inte kan kan ta hand om sina ungar rätt. De ligger för tungt o ihjäl dom helt enke... -
.jpg)
Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j... -
Mmmm, dagen började med lite trötta barn. Satt i sen igår tror jag. Sen har det varit full rulle. Sol, vattenspridare, liljekonvaljer, fika ...
-
...var Emil och jag ute och gick i skogen med varsin kamera. När vi kom ut på ett några år gammalt hygge med mycket björksly stannade vi u...
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar