Nästan utrotade, läs här:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2356589.ab
Det känns konstigt att tänka på? Om det bara var tvåtusen kvar av oss, då måste vi väl kunna hjälpa utrotningshotade djur som är nere i samma antal? Beroende på om det finns de rätta förutsättningarna i naturen förstås. Men vi kanske förstört för mycket redan? Tagit för stor plats...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
... makaroner, är det inte mumsigt i sin enkelhet? Det sitter jag och glufsar i mig i skrivande stund. Igår var suss och jag till Lessebo... -
...kan få helt olika färgställningar och det är det som fascinerar mig:) -
Att vakna efter sista natten och på friveckans första dag brukar inte vara med någon större dramatik. Naturligtvis är man skitslut och har ...
-
Hos oss bor det två engelska donnor som av en anledningen inte kan kan ta hand om sina ungar rätt. De ligger för tungt o ihjäl dom helt enke... -
.jpg)
Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j... -
Mmmm, dagen började med lite trötta barn. Satt i sen igår tror jag. Sen har det varit full rulle. Sol, vattenspridare, liljekonvaljer, fika ...
-
...var Emil och jag ute och gick i skogen med varsin kamera. När vi kom ut på ett några år gammalt hygge med mycket björksly stannade vi u...
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar