God förm.

Vaknade av att ungarna härjade och det gör ju inget,
men man vet att oftast slutar det med att någon
börjar illvråla .Å då får man springa upp,lagom yr och dela på
rivandes,sparkandes ibland svärandes små odjur. Undrar om jag
och mina syskon va såna. NÄHÄ,det tror jag inte.
Men vet ni vad? Det blev lugnt utan bråk idag. Lite snopet när
jag öppnade mina grå igen en dryg timme senare.

En milstolpe för mig har redan skett denna fm.
Min käre make har länge gått å gruffat på mig att jag sitter
här vid datorn eller med näsan i en bok. Idag tystnade han.
- Du tillbringar all din lediga tid i garaget och har i flera år tjatat på
mig att börja med nåt. Nu har jag det...
Så sade jag och gissa svaret?
-Så kan man ju också se på det.
Sen gick han nöjt ut till sin "älskarinna" i garaget med ett stort leende.
Häpp?
Där kom jag av mig för en sekund hörrni!
Sen förstod jag.
Jag ska inte sucka över hans timmar i garaget och han inte på fruns
timmar, när "ho" gör va "ho" vill.
Klart!