Tina Turner...Klick HÄR

...såg filmen igen igår och den griper tag och jag tjuter varje gång jag ser den.
Vilken kvinna!

Usch och burr...

...det var nästan 25 grader kallt vid strax innan nio då vi vaknade idag.
Skönt att kura i stugvärmen då.
En snabb titt genom fönstret och jag insåg att pippinas mat var slut då ätarträdet stod i det närmaste tomt.
Bara en talltita/entita och en blåmes satt och huttrade där.
Så det var bara att dra på sig kappan över morgonrocken och bege sig ut i svinkallet!
Men ännu har inte mängden smått som brukar vara här visat sig...
men de dyker väl upp igen förhoppningsvis.
Jag älskar att sitta och titta på dom.

Ringde...

...Vetlanda vårdcentral då Emils magsmärtor inte gav med sig.
Han hade väääldigt ont och grät och grimaserade så ansiktet blev som ett russin i varje attack.
De tyckte inte att symtomen inte passade in på svininfl.sprutans biverkningar så vi blev skickade till Eksjö- kirurgavd.
Sköterskan tog prover och gick igenom saker och ting med Emil och jag satt och njöt av att han svarade så "redigt" och säkert.
Innan läkaren kom var det ju rätt lång väntetid.
När han väl dök upp sa Emil till honom att:- Nu har jag väntat så länge så jag hann bli frisk!

Och det fanns heller inget som visade på några fel.
Det kunde visst vara biverkningar men nu får vi se hur det går.
Han är lite öm än men förhoppningsvis blir det fortsatt lugnt......

Moa har varit febrig och slö hela dagen men det verkar åxå ha gett med sig

Baksidan...KLICK här.

Ups...

Barnen är lediga idag...

...och tur är väl det!
Har fått springa fram å tillbaka som en yr höna. Vattenglas, trösta ledsna barn, hämta spyhink uppifrån, plädpåläggning, smssvarar några, fluffar kuddar, katter ut o in i omgångar, prata med securitas och snoppa av mor i telefonen två ggr, med dåligt samvete som följd även om jag vet att hon förstår...

Det är en del sviter efter sprutan igår.
Moa kom å väckte mig imorse och hade jätteont i armen.
En stund senare hördes Emil som gnydde och det kulminerade snart ut i ett vrål.
Moa ropade...hjälpte henne.
Hans ansikte förvreds i smärtor från magen. Jag sprang dit igen. Höll pannan som var helt kallvettig.
Efter några långa minuter fick jag bädda ner honom utanför toalettdörren på golvet med filt och kudde.
Han ville ligga "nära ifall", sa han.
Där låg han vit som en vaxdocka och blev tyst.
För tyst.
Moa ropade...hjälpte henne.
Jag gick fram till Emil några gånger och fick avslappnade tysta svar tillbaks.
Han var helt slut stackarn.
Somnade där en stund...I skrivande stund sitter han vid TV:n och ber om flingor och mjölk

Moa har haft en del diffusa symtom som kallsvettningar, lite ömhet i magen, tryck för bröstet med lite svårt att andas, sa hon men jag satt hos henne och det lugnade sig.
Jag vet att hon hatar smärta och blir lätt stressad av det, så det bästa är att bara vara där, hålla om henne och lugna.
My little !
Det är inte lätt att ha ont jag vet det och att då vara barn (som nästan aldrig är sjuka nuförtiden)
är ju så klart jobbigt.
Och de tror ju att det ska gå över så snabbt allting.
Det går visserligen relativt snabbt för barn att kvickna till, tycker ju jag, men inte tillräckligt snabbt i deras tycke .

Sett på en annan blogg...KLICK!

Fy så hemskt!

Sötsaker!