NU...

...är Ozzypånken opererad:)!
Allt gick bra.
Visserligen var det allvarligare än de trodde igår.Det syntes inte på röntgen.
När de öppnade fanns det en del flisor som lossnat från benet men de fick vara kvar, de lade dem tillrätta och ska förhoppningsvis växa fast igen och de satte ett stift/skruv i det som behövdes.
Sen fick han någon sorts gipsskena och ett fint bandage.
Han får stanna över natten eftersom den starka narkosen inte släppt tillräckligt.
Men så skönt att det är klart:)!
Imorgon ska de se hur han går med gipsskenan innan han får åka hem.
De andra hundarna känner att det är något som fattas när han är borta.
Så det blir nog ett evigt "snufsande" när han kommer hem.
Och till helgen väntas något nytt för flocken;)!
Ska bli intressant det åsså!
Önskar ibland att det inte är så långt mellan oss!
Det tar ju mer än en pissekvart att köra trettio mil.
Fast det brukar gå rätt bra när man väl satt sig i och börjar åka men i alla fall...

Vidare här nere på Smålandsfronten då? Så fick vi stor hjälp av urgulliga Robban på PTR att få in pallarna med pelletssäckarna som stått här utanför sedan i somras.
Kändes faktiskt som en sten föll från mitt bröst.
Jag är så tacksam!
Jag törs verkligen inte hålla på att bångla med det med den här ryggen!
De väger bara sexton kilo styck men det var fyra ton som lassades ner idag!
Nu klarar vi oss ett tag!

På vägen hem efter...

...skolan med barnen passerar vi ett JÄTTEfint hus.
Faktiskt tycker jag att det är ett bland det finaste häromkring!
Och vilket läge!

Tar en titt i...

Foto: Bloggerskan själv!
...backspegeln och konstaterar att det ser ut som om molnen fortsätter utanför.
Var bara tvungen att visa.

Ha de.

De hade inte tid!

Owe och mamma var å hämtade hem honom innan stängningsdags.
Blidde ingen operation.
Väl ute ställde han sig å pinkade.
De trodde aldrig att det skulle ta slut.
Har de inte pinkat honom på hela dagen eller?
Och hade de inte hört av sig hade han fått vara kvar där tills idag!
På fortsatt fastande mage och utan att få pinka kanske?
Jag vet inte alla detaljer men morsan var rätt skapligt förbannad hur de skött sig på S-holm igår.
Att han inte blev opererad är en sak men det fanns ju säkert andra som var mer akuta så...men man tycker ju att de kan höra av sig?
Får se om han blir op idag då?
Han kan ju för tjyven inte hoppa omkring på det där viset heller?

Vaddå Bigfoot!

Hoppla,hoppla!

Ozzy...

...han är på Strömsholm och jag har inte hört något ännu.
Pratade med Owe förut, han lovar att höra av sig så fort de hör minsta pip därifrån.
Hoppas morsan överlevde hos tandläkaren förut.
Kan tänka mig att hon é helt slut när hon kommer hem.
Tandläkarskräck och en hund på operation det är lite att bita i det!

Här bara blåser och blåser det!
Asparna är nu mer gula än gröna och lyser fint mot tall och granskogen jag ser utanför köksfönstret på andra sidan Skedevägen.
För en stund sedan hjälpte jag Emil med matteläxan.
Vi satt vid soffbordet och snacka om att ha myror i brallan!
Än satt han på knä på golvet än halvlåg han i soffan.
Efter en del om och men fixade han läxan och jag "släppte" honom fri:).
I en halvsprattelskuttig stil for han iväg ut i blåsten, hahahaha.
Mosing låg o tog det lugnt i min säng en stund.
Det är henne väl unnat.
Det märks att det är lite mera allvar när man går i fyran nu för tiden.
Jag kan inte komma ihåg att jag var så trött i den åldern när jag kom hem från skolan?
Det kom ju sedan när man började åka skolbuss till stan i sjuan.
Fast jag ser ju på deras läxor ( även Emils) att det är stor skillnad på tillvägagångssätten, ja hela biten skola, nu mot då.
En del uppgifter Moa har med hem har faktiskt både jag och A problem med att förstå vad som menas.
Jag upprepar: HON GÅR I FYRAN!
För ett tag sedan fick vi faktiskt ta in granntjejen som nu går i sjuan för att förklara en uppgift.
Pinsamt men sant!
Fortsätter det så här blir det ju våra ungar som får lära oss!?
Hua!

Morgonbild från Norge.

Hessdalen..........
Och idag är det TIO år sedan lilla mormor dog!
Och jag saknar henne ännu väldigt mycket!