Mamma Mu, det är jag det!

En tur med kameran i skogen, då mår jag allra bäst!
Jag har gått stigarna så många gånger förr, trodde jag visste varenda sten och stock.
Alltid upptäcker jag något nytt:).

När jag var på väg ut ur skogen hör jag två killar på cykel komma ute på grusvägen.
De svängde in på ängen framför mig.
De parkerade cyklarna i den stunden jag kom ut ur skogen.
Den störste killen studsade till och utropade: - Hjälp, vad rädd jag blev!
- Ja, jag såg det, fnissade jag.
- Jag trodde du var en ko! fortsatte han.
- Tack för det! storskrattade jag.

Stackarn blev förlägen då han kom på vad han sade och mumlade generat att det var inte så han hade menat, men jag ruskade lätt på huvudet och skrattade ännu mera!
Jag kunde inte sluta!
Hans min var ju obetalbar.
Att få veta att han med den minen trodde att jag var en ko slår det mesta på bra länge.
Jag gick och storskrattade flera gånger på vägen hem sen...
Och när jag berättade hemma blev svaret genast i kör: MAMMA MU!

Ja, inte mig emot!