Det gick ju bra trots allt!

Det var blött kallt och på gränsen till frost.
Jag hatar att köra bil i det väglaget!
Annars vet ju alla eller de flesta i alla fall att jag älskar att köra bil.
Men nu den här tiden är det hemskt!
Och i morse hände det som jag fasat för.
Jag körde på en älg:(!
Jag såg en ko en bit nedanför vägen.
Saktade ner till mellan 60-65.

Försent.

Upp kommer två älgkalvar och den första halkade strax innan den kom upp på vägen och kör huvudet rätt in i framlyset på bilen och smällen var hemsk!
Hemsk i den bemärkelsen att det lät väldigt högt!
Jag tyckte det tog en evighet att stanna bilen.
Darrande backar jag tillbaka, ser inget på vägen i backspegeln och sätter på varningsblinkersen.
Strax därpå kommer en arbetskamrat och hjälper mig att lysa i kanten, inga spår.
Efter en stund får jag se, en bra bit framför bilen på vägen, något som liknade tussar och går fram dit.
Arbetskamraten körde fram bilen och där i diket låg den stackars kalven och det ångade från den. Stendöd.

Det var inte mer än tre meter ifrån där jag fick stopp på bilen så där ser man vad svårt det är med bedömning när man blir chockad!
Jag hade backat tillbaka åtminstone tio, femton meter!

Ringde förman på jobbet först och sedan polisen.
Han tog alla uppgifterna de behövde pratade lugnande och skämtsamt om vart annat. Grattade mig på födelsedagen.
Och väldigt vänligt sade han att att jag kunde släppa den otrevliga händelsen nu.
Jag uppskattade verkligen de orden men det blev inte så lätt tyvärr och hela skiftet igenom såg jag händelsen som när man spolar tillbaka en film. Om och om igen och med den fruktansvärda smällen som avslut!

Ett trevligt avbrott i "filmens och arbetets gång" var när Clas ringde och grattade mig.
Jätteglad blev jag:)!

Känns futtigt att tala om bilen, men den klarade sig bra.
Jag också.

Försäkringsbolaget fick mig att må betydligt bättre då jag ju sett ett antal tusenlappar fladdra iväg. Tydligen har jag så bra försäkring så jag behöver inte ens betala självrisken!
Va? Jag trodde knappt mina öron.
Det var ju en present i sig:) i all bedrövelse!

Och när jag kom hem följde en bil med in bakom mig.
Det var min kära moster från Gamlebytrakten som kom besök och det nästan rörde mig till tårar.
Jädrars vad glad jag blev...
Tiden flög iväg och det blev precis så trevligt som man kan önska sig på sin 40årsdag:)

Och nu ikväll kom grannarna från tian in och fikade innan det var läggdags för deras härliga små barn....
Tack ALLA som uppvaktat och grattat mig.
Ni är guld allihop:)