tisdag 24 augusti 2010

Ett år sedan...

...naturligtvis går mina tankar till de närmaste.
Tappar nästan andan när jag tänker på telefonsamtalet den där morgonen när jag jobbat natt och precis skulle somna.
- Han somnade i min famn!
Overklighetskänslan var förlamande.
Jag visste ju visserligen vilken kris det var men att han verkligen, verkligen skulle dö?
Man vägrade ta in det!

Idag är det ett år sedan...

Nu ska jag inte älta det mer.
Nu ska jag tänka på minnena och le för det finns en hel del sådana minnen.
Bra minnen...
Nioåringen som alltid hade svar på tal:)
Den unge mannen som alltid ville väl...mm....................

Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Populära inlägg

  • Nu jagar dom för kött!
    Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå. Nästan omgående får j...
  • Visst är hon fin?
  • Tidigt vid Flen.
  • Röd kväll...
    Se på växthuset nere till vänster. Lyser rött o grannt där med... magic!
  • Är det något konstigt som händer här?
    En kär vän skrev till mig å sa att det är något konstigt på min blogg? Det skulle visst öppna en massa fönster när denne går in här...gör de...
  • (ingen rubrik)
    God eftermiddag :) Har varit en ruskigt lång paus i bloggandet. Så mycket som hänt och så mycket att bearbeta. Nu har det mesta fallit på...
  • Ja, nu är det verkligen vår!
    Sinnena vaknar. Så efter besöket hos kiropraktorn idag flödar blodet ännu bättre och det hjälper ju också till. Lite öm dock. Och med syreti...
  • Bomull.
  • Repris.
    Bara för att han är så go och jag längtar efter att få krama om sammetshunden igen.
  • Stigen...
    ...som är upptrampad till Eksjö, önskas gro igen efter imorgon dag! STOR KRAM!