...naturligtvis går mina tankar till de närmaste.
Tappar nästan andan när jag tänker på telefonsamtalet den där morgonen när jag jobbat natt och precis skulle somna.
- Han somnade i min famn!
Overklighetskänslan var förlamande.
Jag visste ju visserligen vilken kris det var men att han verkligen, verkligen skulle dö?
Man vägrade ta in det!
Idag är det ett år sedan...
Nu ska jag inte älta det mer.
Nu ska jag tänka på minnena och le för det finns en hel del sådana minnen.
Bra minnen...
Nioåringen som alltid hade svar på tal:)
Den unge mannen som alltid ville väl...mm....................
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
...trodde jag i alla fall att det här var när jag såg den. Nu efter att ha tittat i min bok vet jag inte längre. Någon annan som vet?
-
...när jag öppnade min sida här på datorn var hälften av ikonerna på skrivbordet väck! NÅGON har varit och rensat bestämt, å det är inte jag...
-
Foto: Linda Friman. Han gurglade av skratt! Lilla goa TED! Det var en strålande fin dag med klarblå himmel...och där flög han:)
-
På Aftonbladet kan man nu läsa om vad jag såg på en TV-dokumentär för ett flertal år sedan. Tycker mig se mer och mer sådant i tidningen...g...
-
Så lättlurad man kan vara! Men inte mera lättlurad än att jag kan kolla upp saker jag med. Igår var jag på en s.k seans. Det var väldigt kän...
-
...Zone realitys program Unexplained reality är verkligen ett av de mest vilseledande och fördummande program jag någonsin sett men samtidig...
-
Varför, varför, varför? När ska jag börja lita på min instinkt? I tisdagskväll satte jag batteriet till "Nicke" på laddning. Tänk...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar