Petter.

Det var vad jag behövde. Han har masserat, känt och klämt. Inte skönt. Att något som gör så ont kan kan vara så skönt efteråt? Och befriande. Nu kan jag vrida huvudet utan att världen snurrar för fort. Härligt. Solen skiner både här och i kolbäck. Pratar just nu med mor. Och vi kan bara konstatera idag också, att vi älskar varandra. Synd att mamma har det så jobbigt med P men hoppas att det lättar och blir bra i slutänden. Det är ju så med de flesta relationer ibland.
Det blir bara för mycket tidvis, man "nöter" en smula även som vänner och bekanta...Nu ska jag GÅ och hämta mina barn i skolan....(en stund senare)Det blidde ingen promenad! Alltid "ska man bara göra det och det" innan och tiden drog på, så lilla volvon fick snällt stå till tjänst fram å tillbaka.