Ett år sedan...

...naturligtvis går mina tankar till de närmaste.
Tappar nästan andan när jag tänker på telefonsamtalet den där morgonen när jag jobbat natt och precis skulle somna.
- Han somnade i min famn!
Overklighetskänslan var förlamande.
Jag visste ju visserligen vilken kris det var men att han verkligen, verkligen skulle dö?
Man vägrade ta in det!

Idag är det ett år sedan...

Nu ska jag inte älta det mer.
Nu ska jag tänka på minnena och le för det finns en hel del sådana minnen.
Bra minnen...
Nioåringen som alltid hade svar på tal:)
Den unge mannen som alltid ville väl...mm....................

Tillbaka till verkligheten...

...till skola och jobb:)!
Äntligen!
Jo, man kan säga så när sista veckan på semestern haft regn varenda dag.
Vad spelar det för roll att jag envist hävdat att det fortfarande är sommar, åtminstone så länge semestern varar?
Nu "spelar det kvitta"!
Ska faktiskt bli skönt att börja gå i rutinerna igen så det blir något gjort här hemma, HAHAHA!

Och om man rundar av de här tre veckorna snabbt så har vi hunnit med ungefär vad jag ville och förväntade.
Hälsat på nära kära, besökt lite nostalgiplatser, hunnit med spännade, roliga saker såsom älgsafari, rally och annat...
En del fick vi dock försaka då jag klantade mig och tappade en kryddburk på spisen så den sprack:(. Där rök en del av semesterpengarna.

Nu tar vi nya friska tag och hoppas hösten blir fin och grann med vackra färger så kameran får jobba!
Den måste f.ö in på sin årliga service först och hoppas den blir av med lite retfulla fläckar och mystiska ränder..................................

På prov...

...I en blå balja och en gul.
Sista bilden blev urkass i färgen så den fick bli svartvit...

Svärfar körde också...Emiltrofén.

Grattis Mattis! Emiltrofén.

Knappa halvminuten efter vinnaren i klassen och en sjätteplats var inte så dåligt:)

Emiltrofén igår...

...blev ingen lång historia för Andreas del.
Två sträckor och slut vid första servicestoppet.
Den drev som den skulle, alla värden var bra överallt om det inte hade varit för att det inte kylde som det skulle.
Bränslet blev för varmt och bubblade i tanken, så istället för att riskera att smälla kolvarna bröt dom.
Smart.
Kunde blivit dyrt och varför riskera det när tävlingen inte gällde något för dom som föråkare?
Istället drog vi ut på en sträcka en stund innan det var dags att åka å lasta i Målilla och åka hem.

Så inför nästa tävling blir det till att dra om ledningar och bråte på den lilla bilen för att ledningarna inte ska ligga så nära avgassystemet.
Men jag blir lite full i skratt, för bilen är ju så liten o kompakt att ALLT ligger jäkligt nära...

Bilder från Emiltrofén igår...

Här är den!

Äntligen är tävlingsdagen här!

Efter något som känns som många år den här gången.

Han har byggt, byggt och byggt!

Skruvat , böjt, bockat, slipat, filat, fått hem fel grejjer, bytt, svurit och bytt grejjer igen, lackat, stripat och tvättat, putsat, bytt något igen...listan kan göras HUR lång som helst!

Men nu är ekipaget iväg och tävlingen startar tolv idag och de kommer ut i startfältet som föråkare för att känna på det lite:)

Hoppas den där lilla pluttbilen håller sig på vägen och att det stämmer allting!

Men som i alla motorsporter kan ju allt hända och den här gången provkörde inte jag den innan...har jag gjort med de andra hemmabyggena.

Så det ska bli spännande att se om den håller;) hahahaha.

Har tyvärr ingen bild på åket men ni kan hålla tillgoda med vännen Mattis bil och föreställa er den som mer "ihoptryckt" och i färgen orange med gröna/gråa stipes med mindre reklam på så har ni Corsan:)!

Likt tjuren Ferdinand...

...sattte den sig rakt på en humla;) även om jag hävdar att Ferdinand satte sig på ett bi:). Humlor har inte gadd på det viset.

Nu jagar dom för kött!

Direkt jag klev ur bilen bredvid trekanten med gula blommorna hörde jag det dova surret och jag rös från topp till tå.
Nästan omgående får jag se en av de största getingar jag sett och den slog ner på en inte så liten blomfluga.
Sen for den upp i plommonträdet och smaskade i sig den.
Jag sprang in efter kameran och lyckades fånga nästa offer och jag lovar det tog inte fem minuter förrns stackarn var slukad av den stora äckliga getingen. Men jag stack därifrån innan den var färdig för den attackerade med ursinne allt i närheten av blommorna. En såg jag på håll hur den med nöd o näppe slapp undan dess käftar.
FY!

Två...

Tycks bli regn hela veckan...

...och igår var inget undantag även om det var uppehåll ända tills eftermiddagen.
På kvällen efter vi varit och firat svärmors 65-årsdag var alla moln kolsvarta.
Här och där syntes dock lite blå himmel:).
När vi svängde ner mot våran gata lystes ett enda molnparti upp i öster av den nedgående solen.
Jag sprang fort upp för trappan när jag kom in och ut på balkongen och riktade kameran ditåt.
Ljuset i molnen var fantastiskt och lägg märke till det fina molnstrecket över skogen...!

Här sitter två med "magarna" mot varandra:).

Plask...

Liten Guldvinge...Lycaena phlaeas.

Ormvråk

Arthur och Siris äppelträd i Hagalund...

... Vid Åkers Krutbruk. ( Åkers Styckebruk, Södermanland)

Här låg en gång sex stora, fina hus med ett trettiotal familjer.

Nu går en väg där vi barn lekte i en plaskdamm, äppelträden morfar hade finns inte kvar.

Här och där finns det små men betydande spår efter en svunnen tid.

Det som fortfarande finns kvar och är sig likt är stigen upp i skogen...där skapades några av mina lyckligaste minnen från barndomen...

Strängnäs...

Strömsholms slott...

Harald is a great kisser;)

Mycket slitage...

...på bildäcken när man har semester. Det gör inget iof:)
Turen uppåt, var mycket åka för Moa och mig.
Först till Kolbäck på lördagen.
Då susade vi runt där i trakterna kring Strömsholms slott.
Vackert.

Sen Strängnäs till kära systern på söndagen.
Där satt jag mest med näsan intryckt i akvarierutan då hennes fiskpar som jag nu precis tappade bort namnet på, fullt upp med att lägga rom på ett blad... Min biologiska pappa kom en sväng också:) och kramade om oss.
Sen drog Moa, Jessie och jag ner till hamnen och gick runt lite.
Helt underbart med de gamla husen o väderkvarnen där även om det föll ett stilla regn.

På måndagen for vi till Eskilstuna och kära lilla farmor.
Var där större delen av dagen och på kvällningen följde vi med min kusin M hem en sväng.

På tisdagen drog vi till Åkers kyrka och planterade vid mormor o morfars grav.
Lite tung i hjärtat fortsatte vi till Mariefred och bara var i den gulliga fina gamla staden:)
Svängde förbi kusin B som inte var hemma. Satte en lapp på hennes dörr och hoppades att det var rätt hus/dörr;)...undrar om hon såg den?
Sen blev det Eskilstuna och Parken Zoo efter det...

Onsdagen blev det ett par timmar i Sala hos goda vänner innan vi styrde Volvon vidare till småland igen...

Imorgon drar barnen och jag till Gamlebytrakterna där mostrarna finns:)!

En Stenhumla blir lite...

...närgången mot fjärilen och den fladdrar iväg...

De här två...

...sitter i "häck" och hoppas det blir många fina små:)

Visst är jag vacker?!

Port Lincoln.

Tyvärr tappade han en av sina vackra blåa stjärtfjädrar när jag gick in...

Puss Puss Puss!

Mmm, i love you:)

De här två ville inte ställa upp på att pussas på bild;) Bianca och Francesco har pussats i flera år:)!

Inatt försvann elen ett tag...

...har fått för mig att min mörkerrädsla så gott som försvunnit.
TRODDE JAG JA!
Med alla belysningar utifrån ser man ju lite iaf.
Men när det blev totalmörkt överallt snörpte det till i halsen.
Låg å glodde på Tv i godan ro vid ca 01- tiden...
...och som om alla djävlar i världen (ursäkta ordspråket) skulle ge sig på mig när det slocknade sprang jag runt och stängde allt som stod på glänt ut!
Alltandörrn, fönster...kollade så ytterdörrarna var låsta.
Men så vart min reaktion.
Mörkret kväver mig!

Dessutom lyckades jag trycka igång abonnemanget TV i mobilen, när jag sprang runt med den å lyste, hahaha.
Så sen fick jag ligga å mickla och avsluta det sen.
I lågornas sken:)!
Tände ljus och plötsligt blev min värld lugnare och tryggare!
Nä, jag trodde faktiskt mörkerrädslan var borta men tydligen så var den inte det...

När barnen var å metade en stund igår var jag med...

...Nicke runt halsen och jag mådde så där bra som jag gör då:).

Vid tistlarna var det full aktivitet och det var i stort bara Snylthumlor och söta Åkerhumlor där. men rätt var det var kom en riktigt stor fluga av något slag och satte sig mitt framför näsan på en Jordhumla som förnärmat drog vidare.

Vilket exemplar! Kolla bara:)

Det var verkligen på tiden hörrni!

Jag har SEMESTER!
ÄNTLIGEN!

Nu ska det bli många energikickar i skog och mark må ni tro. Har lite olika mål jag vill uppnå med kameran,( med eller utan ptickar)! Bl.a har jag fått för mig att snoka reda på fladdermöss att föreviga. Trevliga små djur tycker jag:)
Ugglor är inte så dumma heller. (Förr var den ett favoritmotiv när jag tecknade.) Hörde en på ett ställe tidigare i somras mitt på dagen och undrar om de inte håller till ungefär på samma ställen de där? jag var nog bara några meter ifrån då men det var lögn att se den vid det tillfället...
Det vore kul att få en bild på en sömnig uggla:)!