Linda- Helt enkelt

tisdag 12 maj 2009

Ett mattips kanske?

Kycklingfilé
Grön currypasta
Lite matlagningsgrädde om man vill ha mildare smak.
Wokgrönsaker ex thai.

Så här gör dom...

...vännerna och journalisterna.

Tar bilder när man är helt värjningslös och inte kan protestera

Här är det Mats Nilsson som blir förevigad i kånkandet av en del av utställningen efter riksstämman i Norrköping i helgen, av Clas Svahn, vän OCH journalist...OBS, jag "råkade" bara komma åt knappen på kameran, eh?

Like it or not. (klick)

You can call me a sinner
And you can call me a saint
Celebrate me for who I am
Dislike me for what I ain't
Put me up on a pedestal
Or drag me down in the dirt
Sticks and stones will break my bones
But your names will never hurt
I'll be the garden, you'll be the snake
All of my fruit is yours to take
Better the devil that you know
Your love for me will grow
Because
This is who I am
You can like it or not
You can love me or leave me
Cause I'm never gonna stop,no no you know
Cleopatra had her way
Matahari too
Whether they were good or bad
Is strictly up to you
Life is a paradox
And it doesn't make much sense
Can't have the femme without the fatale
Please don't take offense
Don't let the fruit rot under the vine
Fill up your cup and let's drink the wine
Better the devil that you know
Your love for me will grow
Because
This is who I am
You can like it or not
You can love me or leave me
Cause I'm never gonna stop, no no, you know
This is who I am
You can like it or not
You can love me or leave me
Cause I'm never gonna stop, no no, you know
No no, you know
No no, you know
No no, you know
I'll be the garden, you'll be the snake
All of my fruit is yours to take
Better the devil that you know
Your love for me will grow
Because
This is who I am
You can like it or not
You can love me or leave me
Cause I'm never gonna stop, no no, you know
This is who I am
You can like it or not
You can love me or leave me
Cause I'm never gonna stop, no no, you know
No no, you know
No no, you know
No no, you know
No no, you know

På staketet.

Hade velat se när det fortfarande var ett träd där...

Så var det en ny dag...

...och efter en del om och men så kom då barnen iväg till skolan.
Moa "glömde" sin gympapåse fast jag påminde henne vid ytterdörrn.
- Elin (gymnastikläraren) har extrakläder, svarade hon i bilen när jag frågade om den var med.
- Nähä du, fröken kröken, svarade jag.
Sätt inte sånt i system!
Och så vände bilen utanför PTR o hem igen.
Där satt Jörgen vid vägen och väntade eller filosoferade på sitt egna lilla kattvis.
-Tuta, skrattade Emil.
Jag ska inte säga att jag inte var frestad. Men jag skulle "få igen" för den tanken, även om jag övergav den fort nog.
När ungarna var avlämnade med allt de skulle ha med sig och jag var på väg hem igen kände jag den där ljuva känslan igen. Fint väder, jag mår bra och är hyfsad glad för den här tiden på dagen...Jörgen satt fortfarande och väntade på samma fläck.
När jag kliver ur bilen springer han hurtigt framför och in i en buske vid huset.
Och fast jag ser att han gömmer sig där, blir jag SÅ jäklars rädd när han som ett jehu hoppar fram ur busken, på tvären hahahaha, vid mina fötter. Men jag fick utlopp för mina känslor och skrattade hela vägen in EFTER att först förmodligen väckt människor runt om som kanske sov fortfarande...för när jag blir rädd, skriker jag;)
God morgon!