Linda- Helt enkelt

onsdag 3 februari 2010

Snön...

...fortsätter falla.
Stilla.
Just nu i varje fall.
"Skottarna" har fullt upp.
Min rygg tog lite stryk när jag röjde vid postlådan i morse.
Han med plogen hade vänt ordentligt på bladet och det var väldigt packat där.
Svintungt.
Tur det inte är blötsnö då!
Tog lite runt fåglarnas matplats o där min bil brukar stå men sen var det stopp.
A, lovade ta resten när han kom hem efter bandyträningen.
Emil har också hjälpt till så det är inte SÅ mycket kvar för honom.
Skönt att det inte är kallt...............

Maktskifte pågår...

Fotot taget genom fönstret igår.

...det lutar åt att det är Jörgen som blir den nya herren i huset efter Benny.

Fler små sötnosar...

Rätt va de é är dom bara där och försvinner lika snabbt.
Stjärtmesarna.
Här i sällskap med en Blåmes.
Visst é dom söta?! PS. KLICKA PÅ BILDEN.

måndag 1 februari 2010

Tutardag...

...ja, tjutit har jag gjort en hel del idag och ändå har jag inte varit ett dugg ledsen!
Det började på förmiddagen med ett program som hette Miracle workers.
Där var det en kille som sedan elva års ålder varit blind efter en virussjukdom i ögonen, (tror jag att det var) 22 år sammanlagt i mörker alltså.
Har under denna tid både gift sig och skaffat barn och levt ett bra men något begränsat liv som han sade själv.
Nu visade det sig att det skulle kunna gå att lösa sig med transpl. av stamceller och en ny vad det nu var...
En donator var hans syster som riskerade att mista synen i sin tur, men var villig att försöka för broderns skull. Man tog från ett öga.
Stamcellsbytet gick bra och cellerna växte men för mycket ärrvävnad fanns kvar trots avskalning och han förblev blind, tyvärr.
Men så kom en ny chans i form av en hornhinna från en tonåring.
Det blev operation igen och den här gången lyckades det och han fick för första gången se sin fru och sina älskade barn.
DÅ tjöt jag första gången!

I samma program handlade det också om en kvinna som inte hade något brosk kvar mellan sina ryggkotor och levde med en olidlig smärta, sittandes i rullstol.
I kort så fick hon titandisker inopererade i ryggen och kunde åter gå och röra sig utan smärta och öppnade en blomsteraffär.
Då var det dags att "tuta" igen:)...

När Moa kommit hem tittade vi på en kvinna i ett annat program som födde barn och DET är ju något som påvrkar djupt.
När hon skrek i lustgasmasken hörde jag mig själv på något, vis när jag var i den sitsen och så tutade jag igen...och tog i när hon gjorde det;)!
Och så kom barnet och jag bara tutade på!

Vidare läste jag för en stund sedan en artikel om MJs barn, Paris och Prince som tog emot sin fars pris, en Grammis för sin musikaliska livsgärning.
Såg de små liven på bilden och tog in deras smärta och saknad.
OCH SÅ tjöt jag igen...fast då var jag faktiskt ledsen.