Linda- Helt enkelt

måndag 4 maj 2009

Bakslag i Norge.

Våren som kom av sig...och lagt ett "tak" på. ( dimman)

Måndagen den fjärde maj och jag vet en som fyller år!
Grattis käre Olsson:)!
Han har hängt med sen jag var liten.
Alltid funnits där även om det blivit långa hopp ibland.
En vän att lita på i alla lägen!
Hjärtligt grattis!
Snart ska vi ut och fotografera ihop. Om han hinner vill säga, han är ju pensionär nu;)

För en del år sedan tog han med mig till en skjutbana.
Där fick jag prova 22 eller var det 28 mm, pistol?
SÅ himlars kul var det och jag skjöt in en 49a av 50. Inte dåligt va?
Sen tog han fram det stora muskedundret!
En Magnum 44.
Första skottet hade jag ju inte några föreställningar om. Han varnade mig ju naturligvis att det blir en jädra rekyl.
Men att det var ett sånt tryck kunde jag inte drömma om!
Armen for rakt upp och barren på taket regnade ner!
Jisses! Jag trodde tummen skulle flyga av. Skinnet skulle nog inte klara så mycket mera.
Och där står han och skjuter av skott efter skott?
Men så är han stark som en oxe i hand och kropp också!
Och van skytt.
Jag träffade tavlan i allafall. Längst ut, men inom ramen så att säga.
En helt otrolig känsla.
Men jag gick över till de mera lätthanterliga vapnen igen. Kunde inte låta bli att prova en sista gång innan vi skulle packa ihop. Det var ju så spännande.
Vart den kula tog vägen vet jag inte. Hahahahaha. Nu visste jag ju vad det handlade om så förmodligen blundade jag i skottögonblicket.
Men det är en dag jag minns med fashination.

söndag 3 maj 2009

Igår kom han äntligen hem!

A har varit iväg med teamet, PTR i Mantorp i helgen (åkte i onsdags) men vi har knappt hunnit prata än. Såg dock på ett sammandrag på Viasat igår.
Det var väl inte så "illa pinkat" av dom?
Hoppas jag kan åka o kolla någon gång i sommar. Tyvärr ser det ut som det prickats in tävlingar just precis de helger jag jobbar. Naturligtvis.
Mantorp känner jag ju till väl. Där har man varit och glott "några" gånger, ja.
Fast då har det handlat om betydligt explosivare bilar. Fallskärm har de också;)
Men som allmänt motorintresserad har jag inte specialiserat mig på något. Allt som rullar snabbt, snabbt och luktar avgaser har min uppmärksamhet.
På vägar, i vatten, i luften! (Helst ska jag köra själv! Men det får förbli en dröm. Gamla kärringar ska åka volvo och behärska sig.)
Fast i det mittnämnda (båt) skulle jag inte sätta mig i för en miljon ens. Inte i dom farterna. Vatten är skithårt om man kör omkull! Och drunkna kan man göra. Nja.

Maktlöshet...

...och frågor utan svar.
Åkte till en kär vän. Hon ligger inne med en infektion i sin redan härjade lilla kropp.
Själen är desto större.
Varannat hjärtslag är för henne!
Vi har pratat, skrattat, gråtit, svurit, undrat.
Timmarna rasade undan och mot min vilja åkte jag hem.
Hon kämpar varje dag med sitt. Metastaser i mage och tarm. Skelettcancer i bröstbenet. HAR haft vid levern också men det är borta. Bröstcancer. Opererad. Har MS. Dessutom har hennes älskade son fått leukemi och ligger i Linköping och kämpar med cellgifter. Som om de inte har nog? Ena dagen hemma, andra dagen inlagd. Allt har gått otroligt snabbt. Och hon som precis kommit hem på "permis". Och nu får de inte ses under hans behandling för infektionsrisken. Bördan är väldigt tung och hon undrar hur hon ska få styrkan att stärka honom som han gjort med henne!?
Jag blir så ledsen. Dessa underbara människor!
Det är konstigt och orättvist. Man har stött på folk som "medvetet" förstör sin kropp med diverse droger eller annat. De får vara glada om de slutar i tid innan kroppen tar skada.
Man har också sett personer som missbrukat alkohol i 20 år men inte fått de minsta skador.
Vad är det för rättvisa då? Det är inget jag önskar någon det här men hoppas DU förstår vad jag menar.
Grabben här ifråga har inte ens genomgått en enda penicilinkur i sitt unga liv (24) men drabbas av denna förhatliga sjukdom!
Den slår obarmhärtigt till vart som helst!
Spelar ingen roll om man är renlevnads människa eller ej!
De där jädra cellerna ligger bara och väntar på att få börja gro verkar det som.
Alla har dom!
Och det verkar vara slumpen vem som ska drabbas.
Men det verkar så grymt och bisarrt att han också skulle drabbas, de har ett helvete ändå!
De behövde inte det här också!
Jag skulle helst av allt vilja åka ut i en ödemark och bara vråla ur mig sorgen jag känner just nu!